Italienskt Battle Nr 2.

Efter år av att druckit viner från norra italien borde man kankse prova något annat nån gång? Sagt och gjort så inhandlades två st viner från SB beställningssortiment från området Apulien ( hälen/klacken på stöveln) i södra Italien. Båda vinerna fick kompa till gnocci med tomatsås och löjligt mycket parmesan. En rätt som kanske inte var exakt vad som äts ovanligt mycket i området, men fan det är ju ingen ovanlighet heller. Vin 1. Terranima med druvblandning av bla Cab och Montepulciano är mörkröd med svaga inslag av blått är dov i snoken med toner av gössel, blåbär och saft. Smaken var inte överraskande ganska syltig och varm och relativt söt och hade inte mycket till drag. Vin 2. Som jag hade större förväntning på då den kom från den duktige producenten Antinori, hette Tormaresca Neprica med druvblandning av bla Cab och Primitivo. Den såg nästan identisk ut i färgen men hade lite andra toner i doften. Fortfarande syltig men mer kanel och röda bär. Smaken något uns tuffare men lika syltig och söt som den andra. Båda vinerna ligger i pris runt 100:- och får betyget 65p-68p. Lätt konstaterat vann ingen denna "fight" utan båda bröt i 3:e ronden för att de inte orkade mer, som två trötta tjocka gubbar.... Kort och gott är nog viner av denna typ inget för mig.

Enkla Baguetter

På begäran kommer ett recept på en bra deg där man inte behöver knåda eller använda dyra köksmaskiner. Receptet är inspirerat av bloggaren Martin Johansson

2st baguetter/ eller ca 20 småbröd

20g jäst

1msk olja

300g vatten (3dl)

390g vetemjöl (gärna specialvete)

2tsk salt

-Lös upp jästen i vattnet och oljan i en bunke. Tillsätt mjöl och salt.

-Rör runt med en slev tills allt balndat sig.
-Täck bunken med degen i med en plaspåse och jäs degen i 30min.

-Drag och vik in degen mot mitten i bunken, låt jäsa ytterligare 30min.

-Upprepa samma momentet samt jäsningen en gång till.

-Själp nu upp degen på en mjölad yta och platta ut degen till en fyrkant.

-Vik degen till ett "kuvert" och vänd så skarvarna är ner.

-Mjöla degen och lägg en duk över och jäs i ytterliggare 45 min.

-Sätt ugnen på 250grader och stoppa in en plåt.

-Dela degen till två bröd eller ca 20 små utan att "slå" ut luften ur degen.

-Tag ut den varma plåten och lägg snabbt över bröden.

-Stoppa in plåten i ugnen samtidigt som du kastar in ca 1dl vatten (OBS!! Akta Ångan)

-Öppna luckan efter ca 5min och släpp ut ångan.

-Sänk tempen till 200grader

-Upprepa momentet 3 ggr under bakningen tills brödet är klart

(tot baktid ca 15-20 min beroende på brödets storlek)

Cornas, Clape 2002

Vi hade bjudit hem några vänner på middag, och ville passa på slå lite på stora trumman vid detta tillfälle. Till förrätt blev det halstrade pilgrimsmusslor, majssoppa, trumpetsvamp och trädgårdsörter. Till detta drack vi en relativt ny Grüner Veltiner, Hiedler, 2008. Smaken var klassiskt druvtypisk med gråpäron, ananas, lime och lite mango. En trevlig upplevelse, men tyckte kanske att den söta majssoppan tog över lite av vinet. Hiedlern får 81p för den tydliga karaktären och trevliga syran. Sen till kvällens huvudnummer, renytterfilé med kalvbräss- och vitlökskorv, Karljohan-svamp och baconsky. Till huvudrätten hade vi sugit på en vinare som inhandlats på vår resa till Frankrike- 04, en Cornas 2002 av legendaren Clape. Vid själva handlingstillfället var min kunskap av ädla drycker relativt begränsad och hade då ingen aning om att just årgång 2002 var usel. Så det var med skräckblandad förtjusning som jag öppnade vinet för säkerhetsskull kvällen innan. Vid första antydan var vinet tämligen dovt och platt och mina värsta tankar för runt i skallen. Men efter ett samtal med Mr. Sybarit blev jag lugnare då han sa "Vänta tills imorgon, häll upp det i karaff och vänta". När väl vinet stått upphällt på karaff i nästan 6 timmar började den verkligen röra på sig. I glaset med den rödbruna färgen kom dofter av choklad, lakrits, gössel, löv och korinter. Smaken var tämligen fyllig, med hygglig syra och var riktigt gott med peppar, russin och tryffel. Här kändes det hur viner av denna kaliber smakar. Mitt betyg får bli 91p, och den kanske skulle fått mer om jag vetat exakt hur den skulle öppnas. Dock var var vinet och maten i kombination inte helt i fas med varandra, men va fan....

Sen blev det dessert med brûlée, plommon- och lakritskompott samt ett chokladbröd som fick ackompanjemang av en Lenz Mozer TBA. (87p) Gott slut på en lyckad kväll

2007 Domain du Pesquier

Ett glas står på bordet och grannen sitter och blänger med ett leende på läpparna, Nå vad är det då? Det är riktigt svårt att plocka land och druva när man inte riktigt litar på sitt omdöme. Jag har en tendens att överanalysera vid varje blindprovning, borde bara köra på första doften och sippen.
Jag fick toner av lakris och en kryddighet som jag kännetecknar med södra Frankrike, och då blir det nästan med automatik att man tänker på grenache och syrah.
Denna gång hade jag tur för jag upplevde inte vinet så kraftigt eller eldigt som jag tycker de flesta har varit tidigare, visst ett gott vin men det är nog inte mer än så. Vet inte om det vinner på lagring men kanske sparar undan någon flaska till grillen i vår.(85)

Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo 2006

Igår var det dags att prova Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo 2006, det var redan på förmiddagen jag bestämde mig för att leta fram den ur källaren.
Ett klarrött vin som i glaset doftar hallon, jordgubbar,kryddig saft på något vis, det var mer rödabär i början för att gå över till kryddor och svamp. Mycket trevligt att dofta på, men även I munnen så är det rödabär men med tydliga tanniner, bra frukt. Tycker smaken sitter i precis lagom länge, inte för länge och inte för kort.

Jag matchade vinet med lite färskpasta, tryffel, persilja, lite chilli och en perfekt stekt oxfilé. Gudomligt, det matchade sjukt bra. Det blir att försöka hitta fler flaskor, endast för att kunna svänga ihop rätten igen.(90)

"och vi var glada som ett barnkalas"

För att citera en textrad av Bo Kaspers Orkester. Denna helg har gått i den barnsligt goda matens tecken. Fredagsmys med tacokväll och bärs, för hela familjens skull. På lördagen blev det en enkel köttbullslunch, för att ladda lite inför kvällen. Det blev italienskt småplock med ostar, chark, grönsaker och hemlagad pizza. Till detta knäckte vi en Barbaresco 2004 från ett kooperativ vid namn Produttori del Barbaresco, och är ett av världens äldsta kooperativa viner. Färgen tegelröd och väldigt tunn. Sen till doften som bet tag ordentlig med krallig alkoholig ton, men efter smällen kom det krypandes toner av russin, lingon, läder, trä och något svampig ton. Smaken var tufft sträv men löjligt tunn och extremt ofyllig. Kanske öppnade jag vinet några år för tidigt, men jag tyckte att den saknade den riktiga kroppen. Priset skvallrar väl lite om att vi inte snackar om någon stor Barbaresco, men den kunde ha givit något mer avtryck efter sig. Mitt betyg blir 67p, och jag tycker att ni kan lägga samma pengar på något roligare.

Sen söndag med picknick i svampskogen med familjen, för att sedan åka hem och fixa söndagsstek med tillhörande rotfruktsgratäng och sky. Till detta ett hyggligt vardagsvin från nyhetshyllan på SB, som jag tycker ni kan prova till torsdagspizzan. Som dessert blev det fattiga riddare med farinstekta äpplen och vaniljglass. Till detta tog vi ett säkert "dessertvinskort" som jag brukar dricka till denna typ av dessert, Moscatel de Setubal. Kombinationen satt som en smäck. Köp och prova, urgott!!! Här kommer receptet på desserten....

Fattiga riddare, 4pers

8st skivor formfranska (kantskurna)

2dl grädde

3ägg

Smör till stekning

Kanel/socker

Arbetsgång:

Vispa ihop ägg och grädde

Vänd ner brödskivorna snabbt i äggsmeten

Stek i smör tills det blivit gyllenbruna på båda sidor

Vänd de stekta skivorna i kanel/sockerblandningen

Servera med farinstekta äppebitar, ev vaniljglass och vinet. Tjohoooo......

Back from Hell!

Har ni någon gång undrat över var tiden tar vägen? Jag har precis upptäckt att ett halvår har gått utan att jag gjort annat än att sköta mina mänskliga behov. Nu är förhoppningsvis dessa tider förbi så att man kan leva som en människa?! Har under denna tid endast vid några enstaka tillfällen provat på en del trevliga drycker, bla en underbar grillkväll hos mr. Sybarit med tillhörande rödviner. Några bra innköp för källaren är gjorda och de kommer att bedömmas vid dricktillfället, så ni får vänta lite tillsvidare. Sista köpet jag gjorde blev en överraskning och behöver omskriva i detta forum, så här följer min beskrivning av vinet...

Var inne på SB och botaniserade bland hyllorna och fastnade för ett vin i den så kallade "småbarnföräldrar med skral ekonomi- klassen", typ 100:-. Puech Auger, Montpeyroux, Coteaux du Languedoc 2008. Färgen var som förväntad i denna vintyp, djup klarröd med blåa inslag. Doften var mycket trevlig men tuff med riktigt bra drag åt kött, plommon och björnbär. Smaken var varm, något stram, pepprig och skönt metallisk, lite drag åt peppar och kaffe. Ett riktigt bra vinköp för prisklassen. Drick nu till lite grillat, men jag tror nog även att denna rackare skulle kunna klara ett par år i källaren. 82P

Kryddsmör

Jag är i vanliga fall väldigt tveksam till just kryddsmör. Det är något dåtid över hela företeelsen, men jag har hittat receptet som regerar till den grillade biffen!

Recept

250 gram smör
100 gram riven parmesan
salt och peppar

Metod
Brynsmöret i en kastrull tills det doftar knäck.
Häll över det i en skål och låt det stelna i kylen.
Vispa sedan upp smöret och blanda med osten, smaka av med lite peppar och eventuellt salt.
Oj oj, det är mentalt gott!

Bönsallad

Igår testade jag att göra en bönsallad till det grillade, måste nämligen hitta något nytt att servera, varför inte en enkel sallad.

Recept
1 dl Svarta bönor
1 dl Stora vita bönor
1 dl Kikärtor
3 dl Bulgur
5 st Tomater
1 st citron
2 st vitlöksklyftor
1 st Röd paprika
Persilja
Olivolja
salt och Peppar

Metod
Koka bulgur och låt svalna. Skär upp tomater och lägg i en skål. Pressa citronen över och blanda, riv vitlöken över och tillsätt lite olivolja(0,5 dl) blanda.
Blanda bulgur och bönor med finhackad persilja, häll tomatröran över bönorna. Smaka av med salt och peppar, eventuellt mer citronsaft och olivolja. Grymt Gott!

Vad har hänt?

Ja, jag tycker det är en bra fråga, jag vet inte själv riktigt. Det är som om 2 månader bara försvunnit. Nu vet jag att det inte riktigt är sant eftersom jag har hur många bilder på trevliga champagner och andra viner i telefonen. Jag ska ta tag i det och försöka återge två månaders bortfall nu under semestern. Jag sprang dock på lite statistik kring mousserande viner, svensken handlar en del mousserande även om det inte är de finaste sorterna.

764901 - Chapel Hill Sparkling Chardon 750 908 300 liter

771101 - Asti Cinzano 750 ml 367 239 liter

731901 - Törley Gála Sec 750 ml 305 662 liter

748601 - Prosecco la Robínía Extra Dry 750 299 525 liter

768801 - L Bouillot Crémant de Bou Brut 750 242 342 liter

756701 - Rotari Brut Riserva 750 ml 236 171 liter

773801 - Freixenet Cordon Negro 750 ml 228 102 liter

742501 - Cuvée Jean Louis Blanc de Bl 750 218 060 liter

770101 - Rotari Rosé 750 ml 198 820 liter

773501 - Codorníu 750 ml 184 352 liter

Jag ska inte ge er mina reflektioner för det tror jag ni redan vet.

Ses snart igen!

La Spinetta Lange Nebbiolo 2007

Ibland blir jag fundersam om jag verkligen har koll på vinkällaren, hur kommer det annars att jag hittar en flaska som jag inte minns eller har fört in i registret? Lite vagt från övervåningen  kan jag höra  någon säga “pappa kanske har alzheimers”. Ja, det må så vara, det är ju därför att jag har ett förbannat register. Nåväl, jag har ju planerat att svepa ihop en risotto med rostade pinjenötter, rädisor och rucola eller senapskål om man så vill. Jag får känslan av att La Spinetta Lange Nebbiolo 2007 kommer passa bra.  Doften är lite spritig vid första doften men sedan kommer det fram lite körsbär och lakrits. Den kräver sin luftning verkar det som. I munnen är den sträv och med en uppnosig syra. Jag kan tänka mig att en del inte riktigt gillar denna Nebbiolo men jag tycker nog att den passar finfint till  risotton. Jag kommer nog inte köpa den igen även om jag ger den (85), det finns helt enkelt andra viner som jag vill prova.

Guy Charlemange Grand Cru Mesnillésime 2002

Äntligen fredag, det känns som om veckorna blir längre och längre. Det kan förstås bero på allergin men den är ju över vilken månad som helst. Trots detta så är det dags för fredagschampagne och denna gång blir det en flaska från Guy Charlemange  nämligen dennes Grand Cru Mesnillésime 2002 (nr 77171). Jag minns inte när jag köpte in flaskan men det känns som det är ganska nyligen, kanske någon vet? Nyhet på systemet? Vilken månad? Hur som helst är det en blanc de blanc som är  härligt torr och frisk. Doften är ren med inslag av citron, gröna äpplen och lite bröd, det övergår lite mer åt gula äpplen efter en stund i glaset. Jag tycker inte att jag känner någon ton av ek även om den delvis lagras på ek. I munnen spritter den av glädje, gröna äpplen, mineral och brioche. Helt klart en champagne som jag och Mrs J gillar, den är precis lagom till löjromen som serverades med lite riven råstekt potatis. Helt klart en köprekommendation som dessutom klarar sig i källaren flera år framöver. (87)

F12 – Avsmakningsmeny april

Jag har varit lite frånvarande en tid men det har helt enkelt inte funnits något att skriva om, skulle kanske vara lite om sjukdomar och en massa jobb men det är föga intressant. Jag tänkte att det var dags för ett restaurangbesök för mig och Mrs J, så vi tog ett besök på F12 för att prova aprilmånads avsmakningsmeny Primörer. Vi börjar kvällen med ett glas Diebolt-Vallois Prestige, en champagne som är svår att inte tycka om. Bra syra, frisk mousse, gröna äpplen osv.

Menyn
(ursäkta för de dåliga bilderna)

VIT SPARRIS «DUO»
med sotad pilgrimsmussla och fänkålskrutong 
Hanlin Hill Riesling 2007, Petaluma, South Australia, Australien
Kommentar: Här serverades vi en mycket snygg rätt som vi båda gillade skarpt. Det var för mycket citron för att den skulle passa ihop med vinet, men visst det var inte äckligt. Vinet var en ganska typisk Riesling även om vi absolut inte satte den i Australien.

 
SPRITÄRTOR «CHAUD FROID»
med vildmynta och rökta räkor
Corail 1998, Château d’Arlay, Jura, Frankrike
Kommentar: Det är nu det händer, en rätt som jag bara kan beskriva som magisk. Leken mellan varmt och kallt tillsammans med den lilla rökta boll av räkor är overkligt bra. Det är nog bland det bästa jag ätit i moderntid. Vinet gör inte rätten sämre, det passar riktigt bra ihop.

NÄSSLOR FRÅN ABBEKÅS & SALMALAX
med rosenpeppar och slanggurka
Savennieres 2008, Pithon-Paille, Loire Frankrike
Kommentar: En rolig och effektfull servering ger rätten ett lyft. Den minutrökta laxen som rökts under lock vid bordet är mycket god, dock så var det en vinegrette på gurka som jag inte riktigt kommer överrens med. Vinet var konstigt tillrätten, passade inte alls så som jag hoppats på.

 
BLOMKÅL & SVART TRYFFELBRÖD
med lättbakat ägg från Gudings gård och parmesan
Langhe Nebbiolo Uno 2007, Cá de Rabaja, Piemonte, Italien 
Kommentar: En rätt som är helt svart och vit, mycket snygg och smaken är vad man kan förvänta sig. Det bästa med denna rätt var nog det perfekt bakade ägg som höll ihop rätten och var en perfekt brygga till vinet, riktigt snyggt gjort.
 
 
BASKISK ANKLEVER «MÜSLI»
med rostad mandelmjölk
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008, Dr Loosen, mosel, Tyskland
Kommentar: Ja, jag kanske inte behöver säga att jag gillar anklever, men det är så löjligt gott. Här hade de gjort en müsli av russin, körsbär, flädersnö och puffris som gav rätten precis den sötma och syra som krävs, riktigt gott. Vinet är kanske inget som jag hade serverat till denna rätt men söttman i vinet levererar det man förväntar sig.

  
HJÄLMARGÖS KOKT I RAPSOLJA
med ostron och confiterad purjolök 
Guitian 2006, Bodegas La Tapada, Valdeorras, Spanien
Kommentar: En gös som är helt perfekt tillagad är svårt att inte gilla, men här har man strulat till det med kronärtskocka som ger rätten en sur framtoning, synd. De serverade rätten med torkad tonfiskrom som hyvlades vid bordet, snyggt men vet inte om det lyfte rätten något nämnvärt.

 
DILAMM FRÅN ALPERNA «BAGNA CAUDA»
med primörkonserv och toppmurklor
Ca di Pian Barbera d’Asti, 2007 La Spinetta, Piemonte, Italien
Kommentar: Här levereras det lamm på hög nivå, ett perfekt vattenstekt dilamm som smälter i munnen, det var också en korv gjord på samma lamm. Vinet fungerade väl till rätten men jag hade nog vilja få ett “varmare” vin serverat men men.

F 12 OSTAR
med silverlökskompott, druvjosgélé och rosmarinpuder
Dolc de Mendoza 2004, Enrique Mendoza, Alicante, Spanien
Kommentar: Nu kommer jag inte ihåg vad ostarna hette, sjukt klantigt men både vinet och maten börjar göra sig påminda vid det här laget. Det var riktigt gott hur som helst. Vinet passade bra och var lite roligt vårigt, något som vi inte hade räknat med, kul faktiskt.

FRUSEN ÄLGÖRT «EISWEIN»
med svartpepparmadeleine
Här kommer första smakrensaren och det var behövligt, mycket gott.

GLASHUSRABARBER «NAPOLEON»
med fåryoghurtsorbet
Botrytis Riesling 2007, Josef Chromy, Tasmanien, Australien
Kommentar: En snygg och god rätt som är välbalanserad och man kan nästan inte sluta äta.

VARM CHOKLAD «SUFFLÉ»
med hallonsorbet
Kommentar: Ja det kan inte gå fel här utan detta var ruggigt gott. Enkelt kan tyckas men det var perfekt tillagat och det slår det mesta.

Vi är mer än nöjda när vi går hem till hotellet och vi funderar om det inte vore något vi borde göra oftare.
Helhetsupplevelsen måste vi säga är bra men det är bara två tre rätter som sitter kvar såhär några dagar efter. Vad det gäller vinerna kan jag tycka att man kan förvänta sig mer,  visst de passade till rätterna hyggligt men inte så man blir överraskad. Rekommenderar dock att åka dit bara för att äta SPRITÄRTOR «CHAUD FROID» med vildmynta och rökta räkor, helt magiskt.

Grifalco, Aglianico del Vulture, 2007

Hittade denna rackare lite skymd bakom andra vinare och annat bråte bland nyheter och tillfälliga viner på SB. Har tidigare provat ett vin av samma typ och ville övertyga mig om att den tidigare upplevelsen inte var en engångföretelse. Då tyckte jag att vinet var knapt halvbra med en ganska sötblaskig upplevelse. Tråkigt nog drog denna rackare lite åt samma håll, fast jag tyckte att den här känndes lite bättre än den förra! Grifalco, Aglianico del Vulture är ett ganksa vanligt vardagsvin i upplevelsen med körsbär och viss pepprighet i snoken. Smaken var som man förväntade sig, varm frukt som blev körsbärssur, ekad och pepprig. Vinet saknade som som många andra i denna klass, en riktig kropp. Denna funkade helt ok till kvällens tryffelgnocci med parmesan. Mitt betyg blir 60p och jag ser att ni behöver inte prova detta om det finns annat att välja på....

La Velona, Rosso di Montalcino 2007

Onsdag och lite vinkväll med en nyhet från SB, med säljstart från 24/3. Vintypen har jag testat tidigare, men inte från denna producent. La Velona, Rosso di Montalcino 2007, är lätt portvinsfärgat i kulören och med spår av mognad teglighet. Doften är kraftigt fruktig med kryddiga toner, russin, körsbär och lakrits. Överst låg en liten skön ton av ek som snobbade upp det till en bra nivå. Smaken var lite söt fruktighet som snabbt blev sträv och sangiovse- kärv med bra körsbärstoner och ekig kaffebrändhet. Spontant är vinet kralligt, men saknar den där riktiga kroppen, och jag tycker att det funkar ypperligt till påskens lammstek med örter och poatisgratäng. Själv kommer jag att för skoj skull att köpa ett par för att lägga undan i ett par år. Min rekomendation är köp och drick nu, men prova gärna att lägg undan ett par år. Betyget blir 73P.

Oceanbryggeriet Eko Pale Ale

Jag fick smaka Oceanbryggeriet Eko Pale Ale (nr 1408) av grannen för någon vecka sedan och jag ställer mig fortfarande frågan om det var någon hällt vatten i mitt glas? Det var ingen direkt stor doft även om det fanns lite humle och bröd. I munnen var det löjligt lätt, jag börjar fundera om jag hade ätit något tidigare som gjorde detta eller om den helt enkelt är smaklös. Jag kan sträcka mig till att det smakade som den enklaste lager, konstigt.(60)

Unearthly – Southern tier brewing company

En öl med overkligt mycket smak! Unearthly från Southern tier brewing company är något i hästväg när det gäller smak. De rekommenderar att man serverar den kall, det är nog bara att hålla med. Det var roligt att få tillfälle att smaka denna smakbomb, men jag kommer knappt ihåg vad det doftade. Det är helt enkelt för mycket för min smak, men prova gärna om ni springer på en flaska.

Lammfärsbiffar med couscous och tzatziki

Jag har säkert sagt tidigare att man ska köpa sitt kött på Örebro Kötthandel eller annan lokal kötthandlare. Dagen till ära har jag köpt lite lammfärs som jag ska göra biffar av, tanken är att det skall serveras med couscous och tzatziki. Det är biffarna som är hela rätten så det blir bara dessa ni får recept på.

Recept

500 g lammfärs
3 st vitlöksklyftor (eller efter smak)
2 msk ajvar relish
0,5 msk spiskummin
1 kruka persilja, hackad
0,5 finhackad röd chilifrukt
0, 5 st citron (finrivet skal)
3 msk vatten
S&P efter smak

Metod
Blanda allt och gör biffar stek till lätt rosa inuti. DONE!

Oppigårds Amarillo Spring

Det har inte gått att undgå Oppigårds släpp Amarillo spring, en öl som enligt mig levererar både glädje och vårkänslor. Det är bryggt på humlesorten Amarillo som namnet avslöjar och har en härligt fruktig doft som har en liten ton av sötma. Jag tycker nog att det doftar mer sommar och nyklippt gräsmatta. I munnen kommer sommarstugan fram och kanske en tur i båten, även lite citrus smyger sig på. Jag kommer göra mitt yttersta att få tag på en back/låda för att faktiskt få dricka den i sitt rätta element, jag föreslår att ni gör detsamma.(90)

Mohawk Rye IPA Limited Edition

Ja, nu är jag där igen, en IPA skall avnjutas. Mohawk Rye IPA är namnet på kvällens öl. I glaset är den lite oklar och har en härligt “röd-brun-gul” färg, den doftar samtidigt lite som den ser ut, brödsirap, torkad frukt och en trevlig humleton. I munnen känner jag en bränd ton som jag får härleda till brödsirapen som jag kände i doften, det är en lagom lång eftersmak som avslutas i lite citrus?
Jag kan inte annat än att hålla med Billigt vin, det är en öl som jag gärna dricker igen, och är det så att i vår släpps Mohawk Extra IPA och Mohawk Summer IPA så kommer jag försöka få tag på en eller flera flaskor.(82)

The Fat Duck Cookbook

Jag fick en fin present för ett lite tag sedan, nämligen The Fat Duck Cookbook av Heston Blumenthal. Det är kanske ingen vanlig kokbok men det är ett knippe inspiration om man vågar ta ut svängarna lite mer än att göra en Boeuf bourguignon. Jag skulle vilja säga att man lyckas inte göra någonting i boken om man inte har tillgång till ganska avancerad utrustning men det vore skam att inte försöka. Målet får bli att till en början återskapa en del i en rätt, för att sedan gå vidare. Boken skall absolut läsas om inte annat för att få en inblick i Heston Blumenthals otroliga skaparförmåga, den är bra skriven och man blir imponerad av hans sätt att beskriva sin väg till toppen.

Plan de dieu, Domaine des Pasquiers, Côtes du Rhône

Fredag igen och vinprovarkväll. Denna gång hade jag hamnat vid systembolagets utgående-hylla. Efter en del botanisering hittade jag detta vin, en Rhônare som jag inte testat förut. Färgen röd! Doften röd! Smaken röd! Ja, torrt nog var det precis så. Som ett bordsvin à la dagens rätt. Intetsägande på alla vis, men inte otäckt på något sätt. Mitt betyg blir 55p. Köp något annat för pengarna!

Öl – Hop Ottin IPA

Jag har inte varit någon stor fantast av IPA men jag har faktiskt provat en heldel olika nu och börjar mer och mer uppskatta varianten. Hop Ottin IPA  (nr 1590) är en öl som doftar friskt och levererar lagom mycket humle. Det finns lite söt frukt i doften som återkommer i smaken, det finns sirap, citrus och en klar beska som ligger kvar en stund i munnen. Ett trevligt öl men inte så mycket mer än så. (68)

Öl - Stensbogaard Bryghus IPA

Jag har fastnat lite i ölträsket nu när solen börjar bryta fram, Stensbogaard Bryghus IPA (nr 11710) får försöka imponera lite på oss i vårsolen. Detta är en IPA som doftar väldigt gott med inslag av apelsin och kanderade aprikoser, i munnen levererar den en stor beska som går över i söttbröd och frukt. Jag gillar denna betydligt mer än den stout som vi har provat tidigare. (75)

Öl – Stensbogaard English Dark Stout

En stout sitter aldrig fel, Stensbogaard English Dark Stout är inte den bästa jag har smakat men den levererar trevliga dofter av rökt korv. Smaken är ganska så enkel och lever inte kvar speciellt länge i munnen. En öl som jag kanske skulle servera till just charketurier. (65)

Öl - Fuller's Discovery

Vill du ha något som sticker ut och väcker dina smaklökar är inte Fuller's Discovery  (nr 1537) det bästa valet, det är ett ganska tråkigt öl. Det är inte alls samma upplevelse som Golden Pride levererade i helgen. Det är ett lätt öl som doftar lite fruktigt men det är nog allt jag reflekterar över. I munnen ploppar det upp lite humle och frukt, eftersmaken är kort och lämnar inte några bestående intryck.(65)

Bandol, La Bastide Blanche 2007

Efter en snöröjande dag tyckte vi absolut at vi skulle unna oss något riktigt tungt och fottigt till lördagskvällen. Här bestämndes det att biff med bearanaisesås och pommes fick bli kvällens fröjd. Sagt och gjort så köptes det lokalproducerat kött, bea gjort på riktigt smör med egenkokt reduktion men med "fulpommes". Till dett åkte lite rödlökssallad med på ett hörn sa att inte hjärtat skulle tvärstanna av allt fett. Som nyanställd på ett franskt hak skulle vi självklart skölja ner kvällens brasseriklassiker med ett franskt vin. På rekomendation av mr S hade det inköpts en flaska Bandol, La Bastide Blanche 2007. Jag ryggdunkade mig själv att jag hade valt att luftat genom vinet en timma innan på karaff. Färgen skvallarde om tyngd med sin mörkröda till nästan svarta nyans. Doften var stor och mäktig med mycket svarta vinbär, blyerts och kött. Sen flöt några hallon- och lakritsbåtar upp till ytan och sjönk med lite örter som sällskap. Även lite tobak och järn visade upp sig. Smaken var krallig, fyllig och med bra taniner som nästan gjorde sällskapet kring bordet stumma. Här känndes åter svartvinbärstonerna tillsammans med metallen och nu den tydligare blyertsen. Är vi i Bordeaux? tänkte jag! Nej, det visar sig att vi är längre söder ut, men har inte satt mig in i vintypen än (fler inlägg kommer om vintypen och läget). Detta vin var löjligt bra till den feta maten som plockade ner vinet på en sällsynt harmonsik nivå. Ett riktigt bra köp för en relativt billig peng (129:-) som jag ger 83P Köp nu!

Öl - Fuller's Golden Pride

Vintern har verkligen varit fantastisk i år, då gör det inget att jag tjuvstartar sommaren med en Fuller's Golden Pride (nr 1555). Det är banne mig en riktig sommar öl. Den är bronsfärgad och doftar en aning knäck. Det är dock smaken som får mig att tänka på sommaren, det är lite kanderad apelsin med humle, ruggigt gott!
En stark rekommendation är att inte dricka direkt i solen då det är en angenäm alkoholstyrka på 8,5%, risk för tidig natti natti.(78)

R & L Legras Grand Cru Blanc de Blancs

Fredagsmyset gav oss mersmak efter dessa ädla droppar så varför ska inte helgen förgyllas med en flaska R & L Legras Grand Cru Blanc de Blancs. Krispig, ljusgul och uppiggande, det är lite skillnad mot den De Saint Gall vi provade tidigare under helgen.
Här är det friska bubblor som fyller munnen och smaken har tydliga inslag av grönt äpple och grapefrukt. Vi tycker att doft och smak kompletterar varandra bra, en champagne som vi kommer dricka snart igen. (82)

De Saint Gall Premier Cru Brut

Lite fredagsmys har aldrig skadat, vi bestämde oss tidigt under förmiddagen att vi skulle äta lite gott och faktiskt fortsätta med vår “Fredagschampagne”. De Saint Gall Premier Cru fick det bli, vet inte när vi inhandlade denna flaska men vi har testat några varianter tidigare (se här och här). Jag ska faktiskt fatta mig kort när det gäller denna, det kändes som att den hade tappat sin unga charm, det var bara lite övermogna äpplen och plån kvar i doften. I munnen finns det syra och ger ett ganska vitalt intryck, äpplen tillsammans med mineral ger vår kväll en bra start.(78)

Penfolds Shiraz Mourvèdre Bin 2

Vi har en så kallad “ströhylla” där vi samlar lite enstaka exemplar, det man kanske har fått och lite av det man köpt på sig under åren. Penfolds Shiraz Mourvèdre Bin 2 (nr 6325) var en av flaskorna som fanns på “ströhyllan”, vinet är till störst del gjort av Shiraz (80%) och resten är druvan Mourvèdre. Vinet är ungt i färgen och doften är fruktig med inslag av mocca. Smaken är ganska lätt tillgänglig och tonerna av björnbär gör det till ett trevligt grillavin. Jag gillar Penfolds Shiraz Mourvèdre Bin 2 men det är lite för mjukt för att bil en ny favorit.(74)

Högst intressant

Jag följer den mycket trevliga bloggen Billigt vin, där det har kommit upp ett ganska intressant ämne, kanske inte nytt men fortfarande högst aktuellt.

Läs mer på: http://billigtvin.blogspot.com/2010/02/tierras-de-luna.html

Solanes, Priorat, Spanien, 2004

Solanes är ytterliggare en Spanjor från detta (i min värld) nyfunna område, Priorat. Jag har precis läst mig till att denna vintyp, som jag gissade, är en blend mellan flera röda druvsorter. Vissa för mig mer eller mindre kända. Blandningen skall enligt klassisk maner vara 40% carinyena (carignan), 30% garnatxa (grenache), 15% cabernet sauvignon, samt 15% merlot och syrah. Som den tidigare provade Tendral, är denna rackare riktigt mustigt djupröd i färgen, och övergår i en mörklila ton. Doften som slår mig främst är den solvarma frukten av plommon och körsbär. Sen kommer fat, tobak. Efter några minuter i glaset kommer den där kemiska tonen fram som jag upptäckt vid tidigare provning. Kanske klister, eller något åt det hållet? Smaken är solvarm men den har en bra syra som biter i kinderna. Här kommer lite kola, peppar och kakao framsmygande. Vinet är lättilgängligt och fullt drickbar, men skulle inte må dåligt i källaren i några år. Till maten som vi åt (tapas) funkade den bäst till charkuterierna, som några starka choritzo. Mitt betyg får bli 75p för denna "budget- priorat",(179:-) som jag tycker ni skall prova.

Recepttävling – Din bästa förrätt

Ja det stämmer, nu är det tävlingsdags på Sybariterna. En tävling där alla kan vinna, det viktiga är att man deltar.
Jag har alltså blivit köpt av Kelda (eller Arla närmare bestämt), de erbjuder att stå för priserna om jag anordnar en tävling på Sybariterna, men inte nog med det jag tar givet emot en “gåva” som ger mig möjlighet att testa deras produkter. Jag är inte den som brukar inhandla den typen av produkter men jag ska ge mig ann en blindprovning på någon rätt där jag inte vet vilken rätt som innehåller Keldas färdiga produkt, exempelvis Sparrissoppa med bacon och basilika, (receptet finns även i deras Iphone-applikation). Det kommer att bloggas om resultatet efter tävlingens slut.

Hur som helst så vill jag att ni funderar ut vilket av alla era förrättsrecept som ni vill dela med er av det recept som ni tror att dels jag och alla andra som besöker Sybariterna kommer att avguda. När ni har bestämt er så skriver ni in receptet i en kommentar på detta inlägg . Jag kommer sedan tillsammans med min co-pilot “kocken” fundera ut vilka vinnarna är och belöna dessa med ett första pris från Kelda, ett presentkort på valfria produkter ur deras sortiment.

Här kommer några enkla förhållningsregler,
1. Hela receptet inkl tillvägagångssätt ska finnas beskrivet
2. Det ska vara en förrätt eller fungera som en förrätt
3. Ni bör se till att jag får tag på er e-post så jag kan ta kontakt med er som vinner.
4. Om ni har möjlighet att testa Keldas nya Iphone-applikation och beskriva vad som saknas eller vad de borde göra bättre är det tacksamt, inget krav men kan vara värdefullt.
 

Det behöver alltså inte vara ett recept som innehåller någon av Keldas produkter utan jag vill ha det förrättsrecept som ni verkligen avgudar, något som funkar i alla situationer osv.

Lycka till, sista inlämningsdag är den 22/2-2010 kl 21.00

Insoglio del Cinghiale 2007

En ny årgång av en gammal favorit, Insoglio del Cinghiale 2007 (nr 95850), jag har testat flera årgångar av och varit mycket nöjd, exempelvis 2006:an. Nu är detta precis som Barbera d'Alba Ciabot della luna 2007 en tillfällig nyhet i februari, så det gäller att skynda om man vill få tag på en drös. 2007:an tycker jag skiljer sig lite från de tidigare, den har en härlig doft av chark och toner av nyrensat ogräs. Munnen säger ja tack, fat, kryddor och en lagom lång eftersmak gör detta till ett mycket bra matvin. Köp och drick eller köp och spara, välj själv bara du köper. (90)

Barbera d'Alba Ciabot della luna 2007

Gårdagskvällen bjöd på trevligt sällskap och en flaska Barbera d'Alba Ciabot della luna 2007 (nr 95659), en tillfällig nyhet på Systembolaget i februari. Jag har tidigare provat familjen Gianni Voerzios Barolo, den var ordentligt sträv vill jag minnas, vore treligt att prova en som har några år på nacken. Denna Barbera är ungt blåröd i färgen och doftar mycket inbjudande, körsbär och örter blandas med lite toner av kött. I munnen tycker jag att det är ett bra drag i tanninerna och dofterna letar sig in i smaken men har mer kryddig karaktär. Ett vin som säkert kan ligga i källaren ett tag utan att det far illa, personligen tycker jag nog att man ska laga lite gott och dricka det nu. (88)

Midtfyns Bryghus Double IPA

Helgen gav mig inget nöje i varken vin eller matväg, men en liten öl fick sätta livet till. Midtfyns Bryghus Double IPA (nr 11708) som kanske inte är så liten när det gäller alkohol med sina 9,2%. Den var lite grumlig när den först hälldes upp i glaset, och den var för kall för att ge ifrån sig all sin doft. Det som jag först registrerade var nog lite citrustoner som övergick i humle efter en tid i glaset. Det smakar mer sött än vad doften tillkännager, men det är ingen smak som fastnar direkt i minnet. En smakrik öl som jag tycker är överprisad men annars så får den hyggliga 74p.

Lunch i Örebro, billigast i landet!

Ja, jag vet att det låter helt stört för många men enligt SVT så ska det tydligen vara billigast i landet att äta lunch i Örebro. Det är siffror som restaurangportalen Gastrogate har tagit fram, jag vet inte om det verkligen kan stämma, men om det är så är det bara fortsätta att käka ute på lunchen. Det är verkligen inte billigt att alltid äta lunchen ute, dessutom om man nu verkligen vill så är det inte så många ställen som ger valuta för lunchpengarna, även om det inte alltid handlar om pengar så blir man lite sur när de ska ta 80:- för en lunch och så är det dålig kvalitet på maten och en helt värdelös service.

Lunch på Lilla Örebro

 
Idag blev det en tidig lunch på Lilla Örebro, det serverades tre olika rätter (precis som vanligt). Dagens lunch var,

Helstektkarré med fetaost, soltorkade tomater & råstekt potatis
Stekt hokifilé med hummersås, koktpotatis och svarvade rotfrukter
Dagens vegetariska

Jag valde den helstekta fläskkarrén vilket visade sig vara ett bra val, det finns sällan några dåliga val på Lilla Örebro de brukar nämligen laga godmat. Det är bra att vara i tid om man vill få plats då det inte är en gigantisk lokal. Det serveras lunch på vardagar mellan 11.30 och 14.30 till ett pris av 79 kr. De har en ganska tillintetsägande salladsbuffé som är i anslutning till baren där man betalar, det leder till att det blir köbildning som är lite jobbigt, men det finns samtidigt inget bra ställe att ha det på om man inte vill offra 2 lunchplatser. Ni hittar ett av de bättre lunchställen i Örebro på Köpmangatan 10, mitt i centrala Örebro i anslutning till Stortorget, vi kanske ses!

Bourgogne Cuvée Margot 2007

Har gjort lite grytor på sista tiden och har använt mig av detta vin vin några tillfällen, Bourgogne Cuvée Margot (nr 5447) är kanske inte det bästa man kan tänka sig men det funkar i mat. Doften är lätt kryddig med toner av röda bär, men det är någon bekant doft som vi inte lyckas sätta namnet på, får återkomma med det. Personligen tycker jag smaken är ganska tråkig även om den har lite klassiska toner. Kryddor och jordgubbar är det som framträder mest. Smaken sitter inte i speciellt länge och för min del så får det nog stanna i maten helt enkelt. (68)

Surdegsbröd med dinkel och grovt rågmjöl

Det verkar som jag börjar förstå eller kanske mer exakt skapar en relation till mitt brödbak. Det har växt fram under en mängd olika brödbak, det kan tyckas låta lite konstigt men det är onekligen så. Det är inte förens nu jag har vågat experimentera lite med de recept som jag har bakat med tidigare. Detta har nu resulterat i att jag har blandat en vetesurdegsgrund med lite grovt rågmjöl och hittat ett mycket trevligt bröd. Jag använder en vetesurdeg som grund i detta recept. För att få fram rätt mängd surdeg så kan man starta en batch på kvällen innan med
100 g vetesurdeg
200 g vatten
150 g Vetemjölspecial
50 g fint rågmjöl

Låt det stå över natten för att sedan på morgonen börja baka enligt nedan recept.

Recept 
Surdegen från batchen ovan
150 g vetemjöl special
100 g grovt rågmjöl
500 g siktat dinkelmjöl
25 g brödsirap
Linfrö och pumpakärnor, efter behag.
22 g salt

Jag blandar allt utom salt och frön i ca 10 minuter på lågfart, när det är ca 2 minuter kvar slänger du i linfrö och pumpakärnor. Saltet åker i när det är minuten kvar.
Nu är det redo för jäsning, antingen kan du jäsa det övernatten i kyl eller utanför till dubbelstorlek, jag jäser mina degar i en oljad låda med lock .
Under den första timmen viker jag degen några gånger och låter sedan den jäsa till dubbelstorlek (det tar ca 3 timmar). Dela degen till två limpor och in i ugn på 250 grader (sänker till 200 efter 5 minuter). Bröden åker ut när innertemperaturen når 98 grader. Det ska vara färg på ytan, färg är lika med smak.

Detta är bland det godaste bröd jag någonsin gjort, testa gärna.

Icardi, Pafoj, Langhe, 2007

Hemmalördag med ihängande förkylning. För att muntra upp oss lite hade vi inhandlat en av vårens nyheter på SB. Icardi, Pafoj, Langhe, 2007. Till denna serverade vi färskpasta med tryffel och löjligt mycket riven parmesanost. Vinets färg var tämligen klarröd till något lila. Doften förvånansvärt klen som kom igång efter en halvtimme i glaset. Såklart mörka körsbär, men även russin, örter och lakrits. Smaken var tämligen tam med inte allt för sträva taniner utan mild, och upplevdes nästan fruktsöt, som om ni kommer ihåg fifty-fifty klubbor. Mitt råd är köp och drick som sällskapsvin för en tråkig tisdag, men inget till maten. Betyget får bli blygsamma 55p för detta relativt dyra mingelvinet(106:-).

Château de Valois 2006

Vi köpte två flaskor av Château de Valois 2006 (nr 3843) för ett tag sedan och det är inte förrän nu vi provar den ena. Det är en trevlig doft av mörka bär och kaffe, kanske inget vin man minns någon längre tid men fortfarande trevligt. I glaset är det mörkrött och i munnen upplever vi det som stramt, tanninerna finns där, fat, kaffe och kryddor. Det är ingen lång eftersmak vilket jag kan tycka är synd eftersom jag gillar smaken. Jag är ändå glad att jag inte köpte fler, det finns bättre att lägga pengar på. (76)

Amarone – A Amarone 2006

Ett kort och ihågkommande namn på ett trevligt vin, A Amarone (nr 12343) är kanske inte den bästa amarone man smakat men den håller en godkänd klass. Den har en märkbar eldighet vilket inte är så konstigt med sina 15 %, i glaset är den mörkröd med en ganska hög viskositet. Doften är eldig med kryddor, russin och lite körsbär. Personligen gillar jag smaken bättre än doften eftersom den är mer åt kaffe och chokladhållet, den torkade frukt som brukar finnas är inte så framträdande denna kväll men visst finns den där, servera till en god Primadonna. (84)

Leclerc Briant Cuvée de Réserve

Allvarligt, hur mycket får det snöa? Det börjar gå mig på nerverna. Några ljuspunkter finns det trots allt, ett glas champagne vid brasan är ett av dem. Denna gång blir det Leclerc Briant Cuvée de Réserve (nr 77159), en champagne som vi har testat tidigare. Denna är dock inget som går till historien, den har gått över tiden och tappat sitt sting lite. Doften är mer åt det mogna hållet, inte alls så frisk och krispig som jag vill minnas. Det är ändå smaken som gör mig mest besviken, friskheten är borta och moussen är inte alls som jag önskat. Den verkar helt enkelt ha tagit lite stryk, synd på en annars ganska trevlig standard champagne.

Tonfisk marinerad i soja, citrongräs, vitlök och ingefära

När vi besökte Taste så fick vi en liten smakbit innan förrätten, det var en tonfisk som de hade marinerat i soja, citrongräs, vitlök och ingefära. Fantastiskt god!

Recept

färsk tonfisk
citrongräs
vitlök
soja (japansk)

Mixa citrongräs och vitlök, riv i ingefära. Blanda detta i soja(japansk).
Dela tonfisken till lagom bitar och låt de marineras i blandningen ca 2 timmar. Bränna av med brännare och servera. Lite råa, lite tillagade och otroligt gott.

Barbera- battle

Åter fredag och här tänkte vi fira lite extra då jag tackat ja till ett nytt jobb och sagt upp mig från mitt gamla! Denna kväll som så många, blev det Italien som fick stå för fiolerna. Tomat och auberginelåda som var tung i gumpen av rejält med parmesanost. Till detta blev det lite starka korvar och bröd. Nu till vinerna som är av samma typ och i liknande prisklass (ca 100:-) och som finns på S.B´s ordinarie sortiment. De som skulle duellera om kvällens gunst var Luighi Voghera, Barbera D`Alba, 2007 vs. Antè, Barbera D`Asti, 2007. Jag kan inte säga att jag vet om 07 var ett bra år för området så jag fick ta vinerna på hur de var mot varandra. Färgerna i glasen var näst intill identiska, men dofterna bjöd på stor skillnad. Vogheran var kartig och kärv i doften av körsbär och mandelmassa och de typiska dofterna för druvan och regionen. Antèns svar på tal var ganska dov och överöstes av för mycket ek och kaffe som tog bort mycket av frukten. Smakerna var lika särade som dofterna. Vogheran var som jag trott, riktigt bitig med kartig frukt av körsbär och den återkommande mandelmassan. Antèn var därimot ganska mesig och lite trött med avsaknad stuns i frukten. Bäst i test fick bli Luighi Voghera med godkända 69p. Ett hyggligt fredagsvin för prislappen!

Bowmore Box

Det var innan nyår som jag inhandlade en trevlig Bowmore Box (nr 336), i boxen finns Bowmore 12, 15 och 18 åriga. Jag tycker det är en ganska trevlig företeelse att det finns just lite fler småflaskor av olika whiskysorter. Just den 15 åriga var den som flest gillade. Den har en trevlig brunfärg i glaset och innan man hinner dofta så känner man att det är en varmrökigdoft som väller upp ur glaset, någon nämnde att det var en chokladwhisky och jag kan nog hålla med, det få bli att testa framöver. I munnen tycker jag att det går åt fat, sälta och örter, något som jag upplever positivt. Den 12 åriga (76), den 15 åriga (88) och tillsist den 18 åriga (80).

Canonica a Cerreto Riserva 2006

Det är åter igen bara ett glas som ställs framför mig, det är faktiskt ganska svårt att bara släppa alla överanalytiska tankar, han köper ofta Italien, kanske vill han skoja till det osv. Jag får för mig att det är i Australien som vi befinner oss, av någon outgrundlig anledning. Det kan tänkas att vinet var lite varmt eller att jag helt enkelt är förvirrad. Det är först vid en smutt som jag bestämmer mig för att vi är i Europa och närmare bestämt Italien. Det är dock en ganska eldig doft som gör att jag snubblar in på ripasso, och smaken är väldigt mycket torkad frukt. Jag kommer verkligen inte ifrån smaken av torkad frukt, den biter sig fast. När jag tillslut får se flaskan, en Canonica a Cerreto Riserva 2006 (nr 6013) är jag ändå ganska nöjd att jag prickade landet, men fan, en chianti borde jag väl kunna plockat lite snabbare. (78)

Soave Classico eller Pommac?

I lördags var det dags för lite middag och vi hade valt gös som huvudrollsinnehavare. Till denna serverade vi smörstekta kantareller, risotto och en krallig kalvsky. Som motspelare till gösen valde vi en Soave Classico från en producent jag tidigare upplevt som mycket bra, Ca' Rugate. Denna rackare bar namnet Soave Classico, Monte Fiorentine, 2007, och vi hade en del förväntningar! Jag har läst en del om vinet och upptäckte att de som provat vinet upplevt en kaskad av smaker och dofter. Gurka, paprika, ananas, grape, blommor och lika många fler dofter och smaker. När vi hällde upp vinet kom först en bra doft av ananas sen slogs vi av doften Pommac, som var galet tydlig. Denna doft låg senare under hela kvällen som ett lock på vinet och jag upplevde aldrig att något annat kom igenom "locket". Smaken var trevlig, bra stuns med spritsig syra, med avrundad lite smörig fatighet. Korkat nog verkar vinet inte vara ekat så detta torde vara en fantomupplevelse. Jag tyckte att var trevligt och bra för prislappen (100:-) och funkade bra till maten. Jag tror nog att kalvskyn blev lite för tung för rätten och skulle ha bytt ut den mot skaldjurssky. Mitt betyg blir 80p, köp och drick.Trevlig!