Resa till Italien eller närmare bestämt Milano

Ja, då var det dags att börja packa. Imorgon går flyget till Milano där jag ska avnjuta god mat och god dryck tillsammans med nära vänner. Jag räknar med att kunna komma med några betraktelser om maten och även drycken.

Sista dagen i champagne

Idag bestämde vi oss för att ge oss av mot Alsace och kolla upp lite roliga vinhus som exempel Trimbach. Har man inte smakat någon Trimbach så ska man göra det nu!
Innan vi ga oss iväg mot Strasbourg så ville vi stanna till hos en tillverkare som vi har lite som favorit hemma, André Clouet. Vi blir mottagna av far Clouet som verkar väldigt upptagen men han lovar att vi faktiskt ska få träffa mannen bakom detta goda vin, Jean-Francois Clouet. Den mannen var på sitt bästa humör, vi hade väldig tur att han hade tid att ta emot oss idag. Han berättar lite om hur han tänker när han skapar sina viner och vi får en mycket intressant rundvandring i hans labratorium. Han förklarade att det är svårt att hantera när man helt plösligt blir en stor vinmakare med en massa pengar så han införskaffade sina lagringstankar i titan :-). Han var bestämd över att få ge oss en flaska av ett speciellt vin, vi var inte sena att ta emot. Han ville att vi skulle höras av och vi fick hans kort och vi har några dealer framöver som skall fixas. Jag hoppas att det kan leda till mycket bra champangefredagar hemma.
När vi shoppat lite hos Jean-Francois så ger vi oss av från Champagne och drar vidare till Alsace där vi är nu.

Det genuina champagne

Vi åkte tidigt till Quénot tidigt för vi ville hinna med mer den dagen, vilket var tur för väl när vi kom dit så blev vi familjemedlemmar. Har nog aldrig stött på någon som är så pratsam och gärna dricker en flaska brut tills den är slut kl.09.45
Frun (dottern till Claude Quénot) är den som sköter hela firman men som det kan vara i familjeföretag så finns det alltid en som är äldst och den personen vet alltid bäst.
Herr Claude Quénot var kanske inte så pratglad när vi träffade honom i vinverkstaden. Jag kan förstå att man vill ta hand om det man byggt upp under så lång tid och det är nog oftast av omtanke som det petas i allt. Madame verkade vara förstående.
Hon visade oss runt i deras anläggning som var som ett större garage där fat och filtreringsapparater delade yta. I ett av de stora lagringsfaten stack det plötsligt ut ett huvud, det var en snubbe som gjorde rent faten på insidan. Man kan inte vara för korpulent om man har det som syssla.
Vi fick en inbjudan till att nästa tisdag vara med när de fyller flaskorna, det retar mig att det inte var idag.
När vi är uppe i bergen där deras vinodlingar ligger dyker en annan kille upp på de smått störda traktorerna. Han stannade för att förklara hur klippningen av buskarna gick till. Han var lite för galen för de gamla i byn eftersom han hade solglasögon när han åkte i traktorn.

Jag har förövrigt hittat mitt drömjobb, helikopterbesprutare. Man använder helikopter för att bespruta vissa delar av odlingarna, det såg riktigt nice ut.

När vi lämnar den lilla familjen Quenot så har vi hunnit med nästan allt, fått teckningar av barnen, klippt en flaska champagne och sett hur ett genuint hantverk går till.
Efter detta så åker vi vidare till en tillverkare som har skapat bland det godaste i champagneväg som vi har smakat, Deibolt-Vallois, 1976. Vi får äran att träffa fadern och dottern i familjen. När de får höra att vi har druckit upp två av våra flaskor från -76 så blir de helt noppriga. Det är tydligen så att de har bara dessa flaskor för eget bruk när det kommer speciella gäster. De levererar ganska mycket till Sverige, bland annat till restaurang F12 och Eric Lallerstedt. Vi köper deras nyligen släppta -04 Blanc de Blanc. Den var krispigt frisk med potential att lagras långtid framöver.

Man funderar vad som skall överträffa denna upplevelse, men man behöver inte vänta länge. Vi åker till en ganska konstig prick inom champagnevärlden vid namn Jacques Selosse. Här bemöts man av att man inte får köpa fler än 6 st flaskor och man får det som de har tillgängligt. Så kanske man kan göra när man skapar något så fantastiskt.
Det som jag reagerade på förutom att man trodde huset skulle rasa samman vilken sekund som helst så var det att, varför står deras flaskor bland leriga stövlar och i hatthyllan? Vi lyckas få tag på 4 st flaskor, hade vi letat mer kanske det hade blivit fler.

Jag känner att jag romantiserar det hela lite men man ska ha klart för sig att det genuina champagne spöar skiten ur exempelvis ett monsterbolag som Moët & Chandon.
Där blir man bemött som man blir när man åker charter, falska leenden och äckliga kläder. De berättar när man kan ta kort och väntar att man ska skratta när de säger något fyndigt.
När man gått klart deras bedrövliga rundvandring så vet man i alla fall att man ska få smaka lite champagne. Jag valde att välja deras två vintage som smak prov.
De var säkert goda om man inte fick testa dem i en unken och sunkig källare. Det doftade inte alls vad man tror det ska göra. Hur tänker de när man gör så? Vill man inte att den som faktiskt åker dit för att provsmaka deras bättre varianter ska få en angenäm upplevelse? Det var nog det sämsta förutom kvinnan i scarf som hade flygvärdinnekläder och pratade äckligt.

Nu är vi på ett litet hotell ute på landsbygden och det är helt otroligt att ett litet hotell med 20 rum kan gå runt. De satsar mycket på en bra restaurang och de lyckas till 80 %. Vi beställde en meny för €42/skalle och fick då tre rätter var plus en osttallrik. Eftersom mjölkprodukter inte är ett alternativ så löste de detta utan problem. Osttallriken som man fick var otrolig, det var 7 sorter ostar och en ost med smak av peppar var det godaste jag någonsin ätit. Betyg för middagen 80 poäng.

Han rekomenderade DÖCK till en vintage?

Vi checkade ut från hotellet som har fungerat som vår bas i Reims. Det var hyfsad standard på hotellet, rent och gratis internet vad mer kan man begära för €80? Vi hade bokat upp en tur på Veuve Clicquot Ponsardin på förmiddagen innan vi skulle dra oss vidare till Dizy. VCP är en av de större tillverkarna och besöket var som förväntat, informativt med huvudelen fokuserad på deras historia eftersom de var de första att fixa en klar champagne. Snubben som höll i turen var väldigt prat glad och han rekomenderade oss att äta döck till deras vintage? DÖCK, rösted döck. Man kan inte annat än börja asflabba. Efter besöket satte vi oss i bilen för att åka vidare neråt i champagne till Dizy. Dizy ligger ett stenkast från Eperany där vi ska besöka lite olika tillverkare.
Jag hoppas att vi kommer in på De Venoge, det ska bli kul o se/smaka.
Vi har planerat in lite olika ställen att besöka i början på nästa vecka, bland annat herr Selosse. Vilken legend!

Méthode traditionell

Om man inte kan något om champagne när man reser till området så gör det inget, för j-vlar vad de matar en med information på vinhusen. Alla vinhus berättar om hur man framställer champagne och givetvis är deras helt exceptionell. Vi har hört hur man plockar alla druvor för hand kanske några gånger för mycket. Men det är dock väldigt trevligt att strosa omkring i källarna och sedan få smaka det som man igentligen kom för.

Idag besökte vi tre stora vinhus, två i Reims och ett ute på landsbyggden. Det första var Pommery som verkligen sticker ut med att ha olika typer av konstverk i källaren. En del verk var riktigt störda som exempel ett gäng fåglar som man har låst in i en gång tillsammans med en massa gitarrer, vilket gör att när en fågel sätter sig på strängarna så låter det ( STÖRT ). Det var dessutom Frankrikes bidrag. Sedan fans det en massa länder som bidrog med allt möjligt.

Nästa besök var på G.H Mumm. Ett ganska välkänt champagnemärke, detta var en klassisk tur. Kvinnan som höll i turen var riktigt duktig, missade lite på storlekarna på flaskorna men det gör inte så mycket. Man kanske inte kan komma ihåg allt när man berättar samma sak 5 ggr om dagen? Men vad vet jag?

Avslutande var Canard-Duchêne vilket vi var helt övertygade om låg i Reims, men icke. Det låg långt ute på landet. Det blev att ta bilen dit, dock väldigt lätt att hitta. Det var på den bilturen som jag för första gången såg en vinbuske. Jag kan bara säga att skit vad det finns vinbuskar i Frankrike. När vi kom fram till vinhuset så var det inget folk där, bara en kille som visade oss runt i vingården vilket var riktigt kul. Han beskrev hur man arbetade med plantorna och vilka skillnader som man kunde se på de olika druvornas plantor. Sedan var det caves och en provning. Det roliga var att han fick gå o låsa upp allt och tända hela skiten för vi skulle få gå en tur på deras vinhus. Riktigt generöst.

När vi var tillbaka på hotellet så smög sig en viss hunger över oss. Igår käkade vi på Mcdonalds :-) mmm gott. Ja det blev så, låt oss vara! Vi kunde ju inte äta MC idag igen så vi gick till en vanlig ganska skabbig sylta där folk drack, rökte och damen som ägde stället skrattade som en häxa. Det var givetvis ganska dyrt vid en första anblick men vi bestämde oss för att käka éntrecôte till slut. Det kostade €14 men skit vilken mat, det var perfekt stekt. Köttet var av topkvalitet och det var tydligen hennes son som var kocken. Det retar mig att man på ett ställe i vår hemby som är känt för sin potatisgratäng och grillspett inte kan lyckas servera så bra mat som dessa gjorde idag. Det är skandal.

Imorgon ska vi förflytta oss från Reims till en by som heter Dizy men innan ska vi besöka Veuve Cliqout.

Vive la conspiration!

Nu är vi på plats i Champagnes "huvudstad", Reims. En idyllisk stad som är full av liv. Vi bor precis intill hôtel de ville och utanför rummet ligger ett pitoreskt brasserie. Det är verkligen som man ser i alla broschyrer. Dock så är det något skumt med den bilden. Det finns f-n inga vinodlingar! Vi har åkt stört många mil i området och inte sett en enda j-vla buske. Det kunde man ge sig fan på, lurad så det står härliga till. Detta kommer vara min utgångspunkt imorgon när vi ska besöka några klassiska vinhus som Ruinart, Taittinger och Piper-Heidsieck. Jag hoppas att de kan bevisa att det faktiskt görs champagne i området. Om det mot förmodan görs champagne i området så kommer vi ge allt för att hitta den perfekta champagnen. Jag är bergsäker på att vi kommer hitta något som är värt att ta hem några kartonger utav.

Vi börjar kvällen med en halv flaska Canard-Duchêne, vi tror det räcker efter 13 timmar i bil.

Jag återkommer med en bra vägbeskrivning över hur man enklast tar sig ner till Reims (enligt mig förstås).

A bientôt!

En tripp till champagne

En resa som jag längtat efter. Vi tar bilen ner till Reims och övernattar där för att sedan ge oss itu med alla champagnehus/odlare. Vi har inte bestämt hur länge vi är borta men det lär minst bli 10 dagar i alla fall (hoppas att ekonomin håller).Vi siktar att åka ner på två dagar med ett stopp hos en godvän i malmö.
Jag kommer försöka att blogga så mycket som möjlighet under resan.

au revoir!