Nyår!

Efter sjukt lång frånvaro i detta forum har jag lovat mig själv att skriva oftare under 2011. Efter en inledning på julhelgen med "mag-rally" var jag inte toksugen att lappa på allt för stort på nyårsafton. Men dagen kom och vi kände oss bättre, så det började suga lite efter mat och vin. Förrätten blev en enkel mandelpotatisplätt med klassiska tillbehör som löjrom, surgrädde och lök. Detta sköljdes ner med en Langloise som för mig var alldeles för jästig i smaken. Ändå helt ok start. Varmrätten bestod av Rostbiff på renytterfilé med cocosbön, kantarell och rotfruktsragu, baconsky samt palsternackspuré. Detta sköljdes ner med en rackare jag varit nyfiken på. Vietti, Barbera d`Asti, Tre Vigne 2006 (87p) bjöd på en fantastisk doft av korinter, körsbär, ek och vanilj. Smaken var stram och med bra bett och riktig god syra som passar mig. Enda riktiga missen var väl att den var något tunn i kroppen. Den satt bra till maten, men den var nog i tyngsta laget för vinet. Är riktigt sugen på att prova vad Vietti mer har i portföljen... Kvällen avslutades med ett glas Graham´s six grapes till chokladcrème, hallonsorbet och mazarinkaka på pistage samt lakritscaramel. Slutet firades in med sedvanligt bubbel av Langloise...

Italienskt Battle Nr 2.

Efter år av att druckit viner från norra italien borde man kankse prova något annat nån gång? Sagt och gjort så inhandlades två st viner från SB beställningssortiment från området Apulien ( hälen/klacken på stöveln) i södra Italien. Båda vinerna fick kompa till gnocci med tomatsås och löjligt mycket parmesan. En rätt som kanske inte var exakt vad som äts ovanligt mycket i området, men fan det är ju ingen ovanlighet heller. Vin 1. Terranima med druvblandning av bla Cab och Montepulciano är mörkröd med svaga inslag av blått är dov i snoken med toner av gössel, blåbär och saft. Smaken var inte överraskande ganska syltig och varm och relativt söt och hade inte mycket till drag. Vin 2. Som jag hade större förväntning på då den kom från den duktige producenten Antinori, hette Tormaresca Neprica med druvblandning av bla Cab och Primitivo. Den såg nästan identisk ut i färgen men hade lite andra toner i doften. Fortfarande syltig men mer kanel och röda bär. Smaken något uns tuffare men lika syltig och söt som den andra. Båda vinerna ligger i pris runt 100:- och får betyget 65p-68p. Lätt konstaterat vann ingen denna "fight" utan båda bröt i 3:e ronden för att de inte orkade mer, som två trötta tjocka gubbar.... Kort och gott är nog viner av denna typ inget för mig.

Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo 2006

Igår var det dags att prova Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo 2006, det var redan på förmiddagen jag bestämde mig för att leta fram den ur källaren.
Ett klarrött vin som i glaset doftar hallon, jordgubbar,kryddig saft på något vis, det var mer rödabär i början för att gå över till kryddor och svamp. Mycket trevligt att dofta på, men även I munnen så är det rödabär men med tydliga tanniner, bra frukt. Tycker smaken sitter i precis lagom länge, inte för länge och inte för kort.

Jag matchade vinet med lite färskpasta, tryffel, persilja, lite chilli och en perfekt stekt oxfilé. Gudomligt, det matchade sjukt bra. Det blir att försöka hitta fler flaskor, endast för att kunna svänga ihop rätten igen.(90)

La Spinetta Lange Nebbiolo 2007

Ibland blir jag fundersam om jag verkligen har koll på vinkällaren, hur kommer det annars att jag hittar en flaska som jag inte minns eller har fört in i registret? Lite vagt från övervåningen  kan jag höra  någon säga “pappa kanske har alzheimers”. Ja, det må så vara, det är ju därför att jag har ett förbannat register. Nåväl, jag har ju planerat att svepa ihop en risotto med rostade pinjenötter, rädisor och rucola eller senapskål om man så vill. Jag får känslan av att La Spinetta Lange Nebbiolo 2007 kommer passa bra.  Doften är lite spritig vid första doften men sedan kommer det fram lite körsbär och lakrits. Den kräver sin luftning verkar det som. I munnen är den sträv och med en uppnosig syra. Jag kan tänka mig att en del inte riktigt gillar denna Nebbiolo men jag tycker nog att den passar finfint till  risotton. Jag kommer nog inte köpa den igen även om jag ger den (85), det finns helt enkelt andra viner som jag vill prova.

Grifalco, Aglianico del Vulture, 2007

Hittade denna rackare lite skymd bakom andra vinare och annat bråte bland nyheter och tillfälliga viner på SB. Har tidigare provat ett vin av samma typ och ville övertyga mig om att den tidigare upplevelsen inte var en engångföretelse. Då tyckte jag att vinet var knapt halvbra med en ganska sötblaskig upplevelse. Tråkigt nog drog denna rackare lite åt samma håll, fast jag tyckte att den här känndes lite bättre än den förra! Grifalco, Aglianico del Vulture är ett ganksa vanligt vardagsvin i upplevelsen med körsbär och viss pepprighet i snoken. Smaken var som man förväntade sig, varm frukt som blev körsbärssur, ekad och pepprig. Vinet saknade som som många andra i denna klass, en riktig kropp. Denna funkade helt ok till kvällens tryffelgnocci med parmesan. Mitt betyg blir 60p och jag ser att ni behöver inte prova detta om det finns annat att välja på....

La Velona, Rosso di Montalcino 2007

Onsdag och lite vinkväll med en nyhet från SB, med säljstart från 24/3. Vintypen har jag testat tidigare, men inte från denna producent. La Velona, Rosso di Montalcino 2007, är lätt portvinsfärgat i kulören och med spår av mognad teglighet. Doften är kraftigt fruktig med kryddiga toner, russin, körsbär och lakrits. Överst låg en liten skön ton av ek som snobbade upp det till en bra nivå. Smaken var lite söt fruktighet som snabbt blev sträv och sangiovse- kärv med bra körsbärstoner och ekig kaffebrändhet. Spontant är vinet kralligt, men saknar den där riktiga kroppen, och jag tycker att det funkar ypperligt till påskens lammstek med örter och poatisgratäng. Själv kommer jag att för skoj skull att köpa ett par för att lägga undan i ett par år. Min rekomendation är köp och drick nu, men prova gärna att lägg undan ett par år. Betyget blir 73P.

Insoglio del Cinghiale 2007

En ny årgång av en gammal favorit, Insoglio del Cinghiale 2007 (nr 95850), jag har testat flera årgångar av och varit mycket nöjd, exempelvis 2006:an. Nu är detta precis som Barbera d'Alba Ciabot della luna 2007 en tillfällig nyhet i februari, så det gäller att skynda om man vill få tag på en drös. 2007:an tycker jag skiljer sig lite från de tidigare, den har en härlig doft av chark och toner av nyrensat ogräs. Munnen säger ja tack, fat, kryddor och en lagom lång eftersmak gör detta till ett mycket bra matvin. Köp och drick eller köp och spara, välj själv bara du köper. (90)

Barbera d'Alba Ciabot della luna 2007

Gårdagskvällen bjöd på trevligt sällskap och en flaska Barbera d'Alba Ciabot della luna 2007 (nr 95659), en tillfällig nyhet på Systembolaget i februari. Jag har tidigare provat familjen Gianni Voerzios Barolo, den var ordentligt sträv vill jag minnas, vore treligt att prova en som har några år på nacken. Denna Barbera är ungt blåröd i färgen och doftar mycket inbjudande, körsbär och örter blandas med lite toner av kött. I munnen tycker jag att det är ett bra drag i tanninerna och dofterna letar sig in i smaken men har mer kryddig karaktär. Ett vin som säkert kan ligga i källaren ett tag utan att det far illa, personligen tycker jag nog att man ska laga lite gott och dricka det nu. (88)

Icardi, Pafoj, Langhe, 2007

Hemmalördag med ihängande förkylning. För att muntra upp oss lite hade vi inhandlat en av vårens nyheter på SB. Icardi, Pafoj, Langhe, 2007. Till denna serverade vi färskpasta med tryffel och löjligt mycket riven parmesanost. Vinets färg var tämligen klarröd till något lila. Doften förvånansvärt klen som kom igång efter en halvtimme i glaset. Såklart mörka körsbär, men även russin, örter och lakrits. Smaken var tämligen tam med inte allt för sträva taniner utan mild, och upplevdes nästan fruktsöt, som om ni kommer ihåg fifty-fifty klubbor. Mitt råd är köp och drick som sällskapsvin för en tråkig tisdag, men inget till maten. Betyget får bli blygsamma 55p för detta relativt dyra mingelvinet(106:-).

Amarone – A Amarone 2006

Ett kort och ihågkommande namn på ett trevligt vin, A Amarone (nr 12343) är kanske inte den bästa amarone man smakat men den håller en godkänd klass. Den har en märkbar eldighet vilket inte är så konstigt med sina 15 %, i glaset är den mörkröd med en ganska hög viskositet. Doften är eldig med kryddor, russin och lite körsbär. Personligen gillar jag smaken bättre än doften eftersom den är mer åt kaffe och chokladhållet, den torkade frukt som brukar finnas är inte så framträdande denna kväll men visst finns den där, servera till en god Primadonna. (84)

Barbera- battle

Åter fredag och här tänkte vi fira lite extra då jag tackat ja till ett nytt jobb och sagt upp mig från mitt gamla! Denna kväll som så många, blev det Italien som fick stå för fiolerna. Tomat och auberginelåda som var tung i gumpen av rejält med parmesanost. Till detta blev det lite starka korvar och bröd. Nu till vinerna som är av samma typ och i liknande prisklass (ca 100:-) och som finns på S.B´s ordinarie sortiment. De som skulle duellera om kvällens gunst var Luighi Voghera, Barbera D`Alba, 2007 vs. Antè, Barbera D`Asti, 2007. Jag kan inte säga att jag vet om 07 var ett bra år för området så jag fick ta vinerna på hur de var mot varandra. Färgerna i glasen var näst intill identiska, men dofterna bjöd på stor skillnad. Vogheran var kartig och kärv i doften av körsbär och mandelmassa och de typiska dofterna för druvan och regionen. Antèns svar på tal var ganska dov och överöstes av för mycket ek och kaffe som tog bort mycket av frukten. Smakerna var lika särade som dofterna. Vogheran var som jag trott, riktigt bitig med kartig frukt av körsbär och den återkommande mandelmassan. Antèn var därimot ganska mesig och lite trött med avsaknad stuns i frukten. Bäst i test fick bli Luighi Voghera med godkända 69p. Ett hyggligt fredagsvin för prislappen!

Canonica a Cerreto Riserva 2006

Det är åter igen bara ett glas som ställs framför mig, det är faktiskt ganska svårt att bara släppa alla överanalytiska tankar, han köper ofta Italien, kanske vill han skoja till det osv. Jag får för mig att det är i Australien som vi befinner oss, av någon outgrundlig anledning. Det kan tänkas att vinet var lite varmt eller att jag helt enkelt är förvirrad. Det är först vid en smutt som jag bestämmer mig för att vi är i Europa och närmare bestämt Italien. Det är dock en ganska eldig doft som gör att jag snubblar in på ripasso, och smaken är väldigt mycket torkad frukt. Jag kommer verkligen inte ifrån smaken av torkad frukt, den biter sig fast. När jag tillslut får se flaskan, en Canonica a Cerreto Riserva 2006 (nr 6013) är jag ändå ganska nöjd att jag prickade landet, men fan, en chianti borde jag väl kunna plockat lite snabbare. (78)

Soave Classico eller Pommac?

I lördags var det dags för lite middag och vi hade valt gös som huvudrollsinnehavare. Till denna serverade vi smörstekta kantareller, risotto och en krallig kalvsky. Som motspelare till gösen valde vi en Soave Classico från en producent jag tidigare upplevt som mycket bra, Ca' Rugate. Denna rackare bar namnet Soave Classico, Monte Fiorentine, 2007, och vi hade en del förväntningar! Jag har läst en del om vinet och upptäckte att de som provat vinet upplevt en kaskad av smaker och dofter. Gurka, paprika, ananas, grape, blommor och lika många fler dofter och smaker. När vi hällde upp vinet kom först en bra doft av ananas sen slogs vi av doften Pommac, som var galet tydlig. Denna doft låg senare under hela kvällen som ett lock på vinet och jag upplevde aldrig att något annat kom igenom "locket". Smaken var trevlig, bra stuns med spritsig syra, med avrundad lite smörig fatighet. Korkat nog verkar vinet inte vara ekat så detta torde vara en fantomupplevelse. Jag tyckte att var trevligt och bra för prislappen (100:-) och funkade bra till maten. Jag tror nog att kalvskyn blev lite för tung för rätten och skulle ha bytt ut den mot skaldjurssky. Mitt betyg blir 80p, köp och drick.Trevlig!

Campolieti Ripasso serverat till kalkon

Nu under julen som varit har jag varit med om att käka kalkon för första gången, ja då menar jag alltså att den är grillad i ugn så som man gjort med kyckling 100 gånger. Det känns lite konstigt att jag inte ätit kalkon på det sättet tidigare, det är ju både billigt, enkelt och nyttigt. Till kalkonen serverades Campolieti Ripasso (nr 6792) en standard ripasso som jag provat flera gånger tidigare, dock aldrig till kalkon. I glaset är det rödaktigt med dofter som körsbär, kakao och torkad frukt. I munnen ganska lent men med kryddiga inslag, eftersmaken har bigarråer och salvia. Vinet är inte exceptionellt på något sätt utan ganska enkelt, det passade dock väldigt bra till maten. Det blir nog 78 för vinet men kalkon ska jag ge mig på fler gånger. Jag ska nog slå till att göra kalkon till söndagsmiddag, får nästan testa Gordon Ramseys recept.

2006 Morone från Palazzo Bandino

Alla borde ha en granne som kommer över med ett glas, gärna som denna kväll med en bra italienare. Morone 2006 (nr 6021) från producenten Palazzo Bandino. Vinet som är mörkt röd i glaset doftar lite mognad, det är annars klassiskt bigarråer och mandelkubb som i mellan varven blandas upp med lite torkad frukt, gemytligt att dofta på men tror att det mer är ett matvin. Sangiovese i kvadrat fyller munnen med bigarråer, kryddor och fat. Mr P hittar lite skal från mogna röda äpplen och med lite mer sniffande och smakande så kan jag inte annat än instämma. Helt klart ett vin jag kommer prova igen, förmodligen till det grillade i sommar.(84)

2005 Barolo Serralunga d'Alba

Lurad, förd bakom ljuset eller bara förvirrad? Det är några funderingar som jag har efter nyårsfirandet. Vi har som vana att varje par tar med sig en flaska som vi sedan provar blint, målet är dels att hitta sin flaska och om man vill land, druva och producent. En del kräver vid en blindprovning att det inte finns någon i kommunen som vet vad de olika glasen innehåller men vi är inte så noga, vi vet bara inte vad det är i utan vet egentligen bara vad man själv har bidragit med (det kan vara nog så svårt tydligen).
Personligen tänkte jag sticka ut och ta med mig en bas-barolo, inte den bästa man smakat men ändå. Barolo Serralunga d'Alba (nr 2305), i glaset är färgen mörk rubinröd men hyfsat transparent. I näsan hittar jag bara körsbär, kanske lite viol men det är tyvärr lite tillintetsägande. I munnen är det ännu mer körsbär och lite lakrits, eftersmaken är inte speciellt ihängande utan försvinner ganska snart. Det finns helt klart bättre viner i det prissegmentet. (78)
Nu åter till själva provningen där jag var minst sagt förvirrad, jag var helt enkelt mer analytisk än faktiskt bry mig om vad som fanns i glaset, där av missade jag att två av glasen innehöll samma vin även om jag tänkte att detta måste vara från samma område. Det hjälper ju föga när jag sedan väljer ett annat vin som det jag skulle levererat, vilken flopp. Den var lite för lätt i tonen mot vad jag minns så jag går helt enkelt bet. Det var jobbigt med tanke på att min kära vän från Göteborg lyckades hitta sin flaska, nu var det säkerligen bara tur eller så gjorde han en snabb analys vilket gjorde att han fick lite mer än de 25% som han hade från början, men det är bara lyfta på hatten och gratulera.

Livio Pavese Barbaresco -06

Det är alltid trevligt med en bra Barbaresco, just denna har jag provat en gång tidigare. Livio Pavese Barbaresco –06 (nr 5337) är lite lila i färgen och har en kryddig doft med inslag av fat och körsbär, det är en ganska eldig doft som jag inte riktigt gillar. Smaken är en typisk nebbiolo där jordgubbar och kryddor blandas. Jag tycker att alkoholen inte riktigt är integrerad vilket drar ner betyget en aning, men det är helt klart ett trevligt vin, säkert blir det bättre med lite lagring. (82)

Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera

I helgen blev jag bjuden på Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera, en producent som jag tidigare har provat men då var det en Barbaresco vilken var betydligt godare än denna flaska. Detta vin var inte någon höjdare, ordentligt ungt i doften med svaga körsbärstoner. Det sa inte speciellt mycket ungefär som smaken, den var som om man smakar någon mormors körsbärssaft som har sparat in på socker när den gjordes, sur, fruktig och inte alls angenäm. Ingen köprekommendation här inte. (56)

Prunotto Barbaresco -04

En kväll tog vi oss en lång promenad över till kocken med familj för att umgås lite, givetvis passa på att prova något gott vin. Denna gång hade jag med mig en flaska Prunotto Barbaresco –04 som jag inköpte på en oförglömlig (på många olika sätt) resa  på Östersjön. Vi blev bjudna på färsk pasta och en riktigt god tomatsås, det bjöds även på goda korvar som passade fint till vinet. Just denna Barbaresco hade en lätt blommig doft med fina körsbärstoner, smaken hade både tanniner och fin syra för att göra detta till en trevlig bekantskap. Jag skulle dock vilja testa detta vin till en tryffelrisotto, det skulle nog bli fullpott.(84)

Pilgrimsmussla och pumpapuré

Jag försöker skriva ikapp några av de drycker jag provat på senaste tiden, ett bra exempel som jag blev bjuden på är Torricella, det serverades till Pilgrimsmussla och pumpapuré med knaperstekt chorizo och vinet passade riktigt bra till. Torricella  (nr 7179) från Barone Ricasoli är ett vitt vin gjort på chardonnay, en gulaktig färg i glaset och dofter från ek, vanilj och frukt. Det kanske inte är fullt så balanserat som man kunde önska men det är inget jag bryr mig om, smaken har lite rostad karaktär, vanilj och lite smörighet.(65)

Receptet på Pumpapuré är löjligt enkelt.

Pumpapuré
1 butternutt pumpa
Grädde
mjölk
salt
vitpeppar

Metod
Dela pumpan i små bitar, koka mjuka i grädde och mjölk.
Mixa och späd med vätskan om det behövs.
Smaka av med salt och peppar.