Knäck = Julgodis

Då är det dags att rota fram alla recept på julgodis. Personligen gillar jag knäck, det kan bero på att det bara innehåller fett och socker. Det är bara vid jul man gör knäck konstigt nog, det är ju annars ganska enkelt och riktigt gott. Jag gör min knäck enligt följande recept

Knäck

2 dl strösocker
2 dl vispgrädde ( Det funkar lika bra med Oatly havregrädde)
2 dl ljus sirap
Hackad sötmandel

Metod
Koka grädde, socker och sirap tills kultestet funkar.
Tillsätt den hackade mandeln och fyll sedan formarna.
Riktigt enkelt och mycket gott!

Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera

I helgen blev jag bjuden på Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera, en producent som jag tidigare har provat men då var det en Barbaresco vilken var betydligt godare än denna flaska. Detta vin var inte någon höjdare, ordentligt ungt i doften med svaga körsbärstoner. Det sa inte speciellt mycket ungefär som smaken, den var som om man smakar någon mormors körsbärssaft som har sparat in på socker när den gjordes, sur, fruktig och inte alls angenäm. Ingen köprekommendation här inte. (56)

En törstigt torsdag, med Sveriges kanske kunnigaste whiskeykännare?

Till min stora förtjusning hade jag fått äran att delta i ytterligare en whiskydinner denna regniga torsdag. Jag och mr Sybarit har vid ett tidigare tillfälle provat denna märkliga och roliga kombination, och upplevt många häftiga kombinationer. Denna middag hölls i en av Örebro´s nya tillskott på kroghimlen, Taste i nya Behrnskrapan mitt i centrum. Restaurangen var ny och väldigt snygg, i hipp stil med klassiska drag som luktade mer storstad än den vi befann oss i. (Separat inlägg om restaurangen kommer!) Nu till middagen som hade skapats av grabbarna i köket i samspel med den otroligt whiskykunnige Jan Groth, vars bok som är nyutkommen bygger på att kombinera whisky med andra råvaror. Jan ser whiskey´n mer som en smak, inte som en spritsort. Kul idé och ett nytt sätt att betrakta sprit på i dessa vindrickande tider. Under kosering och inlevande beskrivning tog Jan oss fram genom denna gastronomiska utmaning och vi skulle prova, dofta smaka och äta. Den typ av Whisky vi skulle dricka genomgående i middagen var Talisker av olika årgångar och lagringstyper, och se skillnaden mot maträtterna som presenterades. Tyvärr glömdes kameran hemma, så håll till godo med det skrivna. Här är menyn och mina komentarer...

1. Talisker 10-år
Anklevermousse i glas med Taliskergelé
Fättet i anklevern hjälpte upp kombon till en bra nivå. Dock var whiskeyglaset som rätten presenterades i aldeles för djupt, samt att gelélocket var för tjockt och hårt. Helt ok!

2. Talisker 15-år
Matjesill med rökt potatis, löjrom, gäddfil och ruccolaskum
Riktigt rolig, enkel och snygg rätt som matchade wiskyn kanon. Sältan i fisken och fettet i filen och romen satt som en handske till drycken. Riktigt bra!

3. Talisker, Sherry- fat, 18-år
Blåmusselsoppa med ugnsbakad lax och gelé??
Klassisk wiskykompis med musslor. Gräddigheten i soppan hjälpte till att bära rätten tillsammans med saltet i musslorna. Mycket bra kombo med sötman från faten i whiskyn. Denna behövde lite vatten för att bli bra!

4. Talisker 25-år
Ankbröst med mandelpotatisterinne, kantareller och rödvinssky
Dagens flopp, totalt sätt. Ankbröstet för dåligt "knäckt" i skinnet. Segt och dallrigt. Väldigt fet sky som proppats full med ankfett. Whisky som var stark som attan, 56%, blev bara spritig men helt smaklös. Vi provade istället med Sherryfatslagrade rackaren och då funkade kombon bra. Nja!!

5. Talisker 18- år (frusen)
Chokladfondant med vaniljglass och kolasås
Stor förväntan på denna kombo som inte riktigt kom till sin rätt. Aldeles för länge körd bakelse som blev torr. Glassen hade bra smak men var isig i strukturen. Whiskeyn satt bra i smaken, och kom helt i sin rätt med kylan. Bra!

Totalt sätt en rolig men inte allt för imponerande kväll som känndes lite "ihop rafsad". Kul ända att man vågar ta ut svängarna. Jag kommer dock att besöka restaurangen senare för att bedömma deras "riktiga" mat och dryk.

Hemma hos Melker Andersson

Alla känner ibland lite hopplöshet, när jag känner mig nere slappar jag i soffan med en bra (kok)bok, som denna exempelvis Hemma hos Melker Andersson. En ganska nysläppt kokbok från Melker och är en samling recept uppdelat efter Snabblagat, Tillagat och Vällagat. Det finns förvånansvärt många recept som tilltalar mig, inte för att jag skulle klaga på något Melker kokar ihop men det finns alldeles för många kokböcker som är lite för rustika för min smak. Denna är nog lite blandad, det är långt i från fin restaurangmat men det kan var som han beskriver det vällagat ändå. Jag kan varmt rekommendera boken som en inspirationskälla när man har kört fast lite och vill laga något ur kategorierna Snabblagat, Tillagat och Vällagat.

Prunotto Barbaresco -04

En kväll tog vi oss en lång promenad över till kocken med familj för att umgås lite, givetvis passa på att prova något gott vin. Denna gång hade jag med mig en flaska Prunotto Barbaresco –04 som jag inköpte på en oförglömlig (på många olika sätt) resa  på Östersjön. Vi blev bjudna på färsk pasta och en riktigt god tomatsås, det bjöds även på goda korvar som passade fint till vinet. Just denna Barbaresco hade en lätt blommig doft med fina körsbärstoner, smaken hade både tanniner och fin syra för att göra detta till en trevlig bekantskap. Jag skulle dock vilja testa detta vin till en tryffelrisotto, det skulle nog bli fullpott.(84)

Valrhônas Grand Cru Single Estate 09

Äntligen är nya årgångschokladen från Valrhona här. "Guldtackorna" anlände till butik i månadskiftet okt/nov, och jag har fått hålla mig i skinnet innan jag hunnit prova dom.

Vid provsmakning av förra årgången tyckte jag att Palmiran tog hem spelet...

1. Palmira, Fino Criollo, Venezuela.

Här är kakaons värsting, Criollo från Venezuela, och det är här man odlar värdens kanske bästa. Färgen är rödbrun som sig bör på denna sort, doften magisk med kryddor och torkad frukt som russin och fikon. Smaken är riktigt bra med fina sysor som drar åt portvin i slutet. Riktigt lysande bra årgång, betyg 90p.

2. Cran Couva, Singel Estate, Trinitario, Trinidad.

Denna plantage ägs av Valrhôna själva, och i denna kaka hittar man en art av kakao kallad Trinitario, som anses vara av extremt hög kvalitet. Färgen mörkt brun och nästan svart. Doften skvallar mer om Karibien med kryddor, kaffe, vanilj och blommor. Här är smaken något tyngre och maskulinare med en ciggarig ton, läder och kryddor. Riktigt bra men når inte upp bland trädtopparna, betyg 83p.

3. Ampamakia, Criollo/Trinitario, Madagascar.

Här har vi en riktig rysare med en blandchoklad av toppen från två världar. Längs floden Ampamakia på Madagascar odlas här både Criollo och Trinitario- kakao, som samsas med fruktträd. Färgen någonstans mitt i mellan de första två, svagt rödbrun till mörkbrun. Doften helt sjukt. Banan, banan och lite kryddor och cirus. Smaken riktigt tuff med uppkäfftig syra och frukt. Löjligt god. Toppen och årets vinnare 95p .

La Goudale en ale från Frankrike

En öl framför kaminen gör gott för själen, just denna öl kanske inte är den bästa jag smakat med den får duga. Ölet heter La Goudale  (nr 1603) och är en fransk ale, lite alkoholstark med sina 7,2 % men det reflekterar man nästan inte över längre, nästan alla öl som jag provat senaste tiden ligger högt i alkoholprocent. Det är ett ganska vackert öl som visar upp sig i glaset, fin skumkrona och härlig bärnstensfärg. Jag tycker det doftar malt vid första sniffen men sedan kommer det lite frukt och jästa toner. Smaken ger mer av det jästa tillsammans med aprikos och bröd. Hyggligt öl som kanske inte slår sig in på min topplista men visst vem vet köper det kanske igen. (65)

Surdegsbröd med siktat dinkelmjöl

Vad hände med bröden de nästan exploderade i ugnen, vilken kraft! Okej, från början. Jag följde ett recept från Martin Johansson där han bakar med dinkelmjöl, något som jag faktiskt inte har testat tidigare. Det beror nog mest på att jag inte har hittat något bröd som verkar intressant nog för att provbaka. Detta är garanterat värt att testa om ni inte redan har gjort det förstås, för nu snackar vi gott skit!
Jag följde receptet till den punkt då det skulle jäsa, jag ställde in det i kylen för jäsning och där fick det stå i ca 16 timmar innan jag tog ut det. Ugnen slog jag på samtidigt som jag tog ut degen, och lagom när ugnen var varm så var det bara baka ut bröden och göra två limpor. De såg inte mycket ut för världen till en början men väl inne i ugnen så exploderade de nästan, visst var det kraft i degen det kände jag men detta var helt sjukt. Ni bara måste testa detta, helt fantastiskt bröd, vilken smak! Vad har vi lärt oss? Köp inte bröd, baka själv!

En brunch med ostron

Det var i söndags jag var bjuden på en brunch där det serverades allt som måste finnas på en brunch av klass, exempelvis äggröra, pannkakor, bacon och även ostron. Det är inte svårt att bli mätt när det finns ett överflöd av godheter, men just ostron har jag lite jobbigt med, visst man ska dricka Guinness eller champagne till men det hjälper inte mig med konsistensen tyvärr. Men skam den som ger sig, jag kommer att fokusera på att lära mig att äta ostron, vem vet, tillslut kanske jag älskar dem. Det serverades ett mousserande vin till ostronen nämligen Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685), detta är något som jag inte tidigare har provat. Detta vin påminner lite om de andra som kommer från samma distrikt, det är ljust i färgen och har en ordentligt fruktig doft, nästan så det blir syrligt. Den fruktiga doften går över i smaken till lite mer kvalmig frukt, som mogna äpplen, inte mogna på något bra sätt utan det kändes tamt. Det kan ha varit att det just var söndagsförmiddag som gjorde att jag inte riktigt fokuserad men jag kommer nog inte rekommendera ett köp. (58)

Port Charlotte PC8

Jag har även lyckats prova en i Bruichladdichs PC serie, Port Charlotte PC8. Den har en alkoholhalt på 60,5% vilket är i starkaste laget, doften var lite köttig med rök och malttoner. Behaglig doft som ligger kvar en stund efter. Smaken delar upp sig i två toner, rökighet och sötma. Det är en lång eftersmak som jag personligen gillar, kanske inte det jag brukar dricka men förbluffande trevlig. (85)

Ardbeg Supernova äntligen testad

I fredags var det dags för lite afterwork och vi slog oss ned på Bishop Arms, då passade jag på att köpa mig lite Ardbeg Supernova. Det var precis som jag hade på känn, helt magiskt. Den är ordentligt rökig, har nog inte stött på något liknande tidigare, de vanliga dofterna finns i bakgrunden men det är rökigheten man knockades av. Smaken är precis lika rökig men här kommer det mer fat och lakritstoner. Jag kommer garanterat att öppna min flaska och njuta vidare under vintern. (93)

Farsdagspresent från Domaine des Entrefaux

Idag är det min dag och till farsdagspresent fick jag en flaska Domaine des Entrefaux, Crozes Hermitage 2007.  Jag har tidigare varit på Systembolaget och fingrat lite på denna men det har inte blivit något inköp. Kocken har gjort slag i saken och testat vinet till lamm och pumpa. Nu får jag dock chansen att prova den till någon middag framöver. Idag har jag bestämt mig för att helsteka oxfilé och göra en chilibearnaise. Att göra en chilibearnaise är inte så mycket mer jobb än att göra en vanlig bearnaise. Jag gör precis som vanligt och blandar ner finhackad röd chili samt en matsked sweet chilisås vilket ger ett bra tryck till såsen. Done!

Skynda Fynda

Som alltid när månadssläppen på systemet kommer upp på hyllorna brukar jag botanisera så snart jag hinner. Bland dessa novembernyheter fastnade mitt intresse vid en röding som jag inte sätt tidigare på bolaget. Santa Vittoria, Langhe, Rosso 07. Som de flesta nu vet ligger Langhe i området kring Barbaresco och Barolo i Piemonte, norra Italien. Här uppe odlas vanligtvis Barbera och Nebbiolo- druvor, och förstås består detta vin av dessa druvor i bladningen 70%/30%. Färgen mörkblå och skvallarde om kraftig förväntning. Doften var riktigt överraskande med de vanliga Barolo/Barbaresco dofterna. Läderväska, örter, lakrits, torkad frukt och peppar. Dofterna fanns där och var tydliga, men upplevdes "light" i förhållandet till sina storebröder. Smaken var riktigt bra och upplevdes även här lite Barolo/ Barbaresco"light". Örtig, lakrits, choklad, ek och en körsbärsavslutning som strävade upp den. Summan blir att detta var en riktigt bra vinare från detta område och kommer självklart att inhandlas vid fler tillfällen. Rekomenderas starkt till lamm eller någon mildare vilträtt. Detta är även en bra start om man tycker att storebrorsorna är för dyra eller sträva. Skynda fynda detta vin som har ett riktigt bra pris! Bild kommer men kolla annars in här. (83p)

Jacques Selosse - Initiale

Jag har bara provat champagne från Selosse en gång tidigare, det var på en champagnemiddag med Richard Juhlin. Sällskapet vi satt med bestämde sig för att köpa in en Millésimé 1995, den var lite knuten men vilken champagne, helt overkligt gott. 
Initiale är en champagne som jag har längtat efter sedan vi inhandlade den på plats hos den kultförklarade vinmakaren Anselme  Selosse. Det var ett tag sedan vi öppnade flaskan men jag har inte förmått mig att skriva ett inlägg, det känns lite svårt att beskriva denna upplevelse som något annat är otroligt. Jag väljer att samla de ord som jag då och då slängde ur mig när jag provade vinet.
Nougat, blodgrapefrukt, svamp, skog, oxidation, mogna äpplen, mogna toner, mineral, ek, balanserad, perfekt mousse. Spara i 10 år till kanske? Vad kommer hända? Mer nougat? Mer svamp? 
Det var verkligen något som triggade mina smaklökar, något unikt, helt klart ett av de bästa champagner jag smakat på länge, kanske någonsin? (96)
Detta var innan maten, det blev jobbigt för Gevrey-Chambertin 2006 (nr 95081) som var vinet till varmrätten (Boeuf bourguignon) att leva upp till Initiale från Jacques Selosse.

Pilgrimsmussla och pumpapuré

Jag försöker skriva ikapp några av de drycker jag provat på senaste tiden, ett bra exempel som jag blev bjuden på är Torricella, det serverades till Pilgrimsmussla och pumpapuré med knaperstekt chorizo och vinet passade riktigt bra till. Torricella  (nr 7179) från Barone Ricasoli är ett vitt vin gjort på chardonnay, en gulaktig färg i glaset och dofter från ek, vanilj och frukt. Det kanske inte är fullt så balanserat som man kunde önska men det är inget jag bryr mig om, smaken har lite rostad karaktär, vanilj och lite smörighet.(65)

Receptet på Pumpapuré är löjligt enkelt.

Pumpapuré
1 butternutt pumpa
Grädde
mjölk
salt
vitpeppar

Metod
Dela pumpan i små bitar, koka mjuka i grädde och mjölk.
Mixa och späd med vätskan om det behövs.
Smaka av med salt och peppar.

När man förlorat allt

Då dricker man kanske “Alles verloren” Touriga Naçional (nr 2005), det kanske var lite väl hårt men jag tycker inte det levde upp till något minnesvärt alls. Det är lite synd för jag skulle gärna hitta ett vin som faller mig i smaken från Sydafrika. I glaset möts jag av en blåröd färg som tyder på ungdom, doften är fruktig, syltig och lite vanilj. Det beskrivs på Systembolaget som smakrikt och jag vet inte riktigt om jag håller med, visst kan sylt smaka mycket men jag skulle vilja känna mer än bara sylt och lite fat. Ingen direkt köprekommendation. (60)

Coopers Best Extra Stout

Nu är pappen på det nya taket lagt och tycker att jag personligen är värd en öl framför brasan. Jag hade bara en öl i kylen och det var Coopers Best Extra Stout (nr 11271). Det var ett bra tag sedan jag drack en australiensisk öl, kan faktiskt inte minnas när det var? Denna var i alla fall väldigt mörk nästan svart i färgen, doften är lite lätt rökig med toner av kaffe och sirap. Mrs J tycker det är spot-on hjortron? Nja, jag vet inte men vågar inte säga emot.
Smaken är vid första sippen julmust med kaffe, jag tror det var den ganska aggressiva kolsyran som fick mig att känna just julmust. Det är annars fullt med kött, kaffe och choklad. jag kommer nog inte att köpa det igen, men det kan nog passa till olika kötträtter.(69)

2007 Crozes-Hermitage Les Launes

För någon helg sedan blev jag serverad Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800) till en härlig köttgryta. Vinet var härligt rödblå nästan violett i färgen. Det var väldigt ungt i doften men man hittade klassiska toner så som björnbär och peppar. Grytan gjorde sitt för att matcha smakerna av chark, peppar och lagerblad. Jag tycker vinet är riktigt gott och ett bra standardvin som passar till lite vad som helst bara det är kött.(70)

Novembernyhet som måste provas!

Sensommaren 2003 var jag på besök i Frankrike och hamnade i den lilla chokladstaden Tain -Hermitage (Valrohna chokladfabrik ligger där). Väl i staden var man ju tvungen att köpa och prova lite vin då många bra producenter ligger där. En eftermiddag hamnade ja i en liten vinbutik, där försäljaren absolut ville att jag skulle prova ett vin som han trodde skulle passa mig i smaken. Jag tyckte det var supergott och köpte några flaskor, som nu förstås är slut. Det vin jag provat har åkt lite in och ut på bolaget som nyhet, och är åter nu tillbaka som novembernyhet. Då vid tillfället i Frankrike provade och köpte jag 2000, och nu lanseras 2007 som skall vara magiska, just från detta område. Kolla in, du ångrara dig inte! Obs årgången på bilden är en 2004!

Halloween med pumpa, lamm och franskt

Så kom lördagen med lite shopping på dagen, middag och film som avslutning. Det blev änglar och demoner som sig bör en sådan kväll som denna. Samma gällde maten, med pumpa som huvudnummer. Till pumpapuré, smörstekt pumpa och Karl-Johansvamp uteblev det vilda köttet, men vi hittade lite lammrygg som fick hoppa in på tallriken. Till detta hade vi hoppats på det vinet vi öppnade i fredags (läs fredagens blogg) men avstod efter som det inte höll måttet. Vi valde istället en av nyhetsvinerna för okt, Domaine des Entrefaux, Crozes Hermitage 2007. Hur var vinet då?... Färgen omoget blåröd och lite violette. Doften slog till en rätt i nyllet med en riktig skogspromenad under en regnig oktoberdag. Multna löv, skog, svamp och bra fuktighet som avslutas med fat. Sen kom lite örter, peppar och de anomaliska tonerna. En riktig höstsmäll alltså. Sen smaken! Bra drag med lite kärvhet. Fyllig och typisk för sorten. Riktigt bra och god, framförallt funkade den utmärkt till den här typen av mat. Tjo hoo! Sammanfattningsvis tycker jag att årgången bådar gott för detta och andra Rôhneare, men jag tycker nog att den var i "färdigaste" laget för at bli så pass mycket bättre på hyllan. Kanske en smaksak? Den som väntar får se! (79p)