En kväll på Stallyktan i Örebro

Det var dags för ännu en kväll tillsammans med kollegorna, det är alltid lika trevligt att träffas lite mer avslappnat och fortfarande snacka jobb. Det blir tydligen så att man inte kommer ifrån att prata om jobbet. Vi valde denna kväll att göra ett besök på Stallyktan för att äta lite och umgås. Att äta på stallyktan kanske inte hade varit mitt första val men eftersom jag är rädd för att säga vad jag tycker så hänger jag bara med.
Jag skulle vilja dela upp kvällen i tre olika delar,

1 – Lokalerna
2 – Maten
3 -  Sällskapet 

Om vi nu börjar med lokalerna så är detta kanske de absolut tråkigaste lokalerna i modern tid. Det är verkligen inte inbjudande för att äta en middag, man sitter på de “patinerade” bänkar/stolar som finns och borden är så patinerade att ölen man ställer ner inte står stadigt.
Vad det gäller maten så måste man berömma det geni som kom på att man skulle köpa in en slags “plastig, blå, genomskinlig pärm” för att hålla i de kopierade menyer och den av leverantören levererade vinlistan. Det är helt enkelt skit fult (inte så fult som på slottskällaren för den tar fan priset). Jag väljer att inte beställa in en förrätt för det kändes inte rätt helt enkelt, de andra gjorde det och var nog hyfsat nöjda. Till varmrätt beställde jag en kalvbiff som serverades med rödvinsås, kantareller & soltorkade tomater och till detta ugnsbakade potatisklyftor. Men vad är det med soltorkade tomater? Snälla berätta för mig vad som är så fantastiskt med detta! Nåväl, rätten kommer in och det ser lite ut som man har försökt bygga en brygga med potatisklyftorna som pontoner och den ganska så tråkiga kalvbiffen som själva bryggan. Det kanske man kan leva med om man nu är på lite skoj humör. Men när jag smakar på maten så är den precis på gränsen till för salt,  det hade räckt att någon hade tänkt på salt så hade rätten varit förstörd. Nu kan det tyckas konstigt att jag faktiskt slängde i mig alla pontoner och även bryggan, men som en vis man sa “hungern är den bästa kryddan”. Det var faktiskt så att man kunde nog ha försökt att krydda maten lite bättre.
Det är ändå tur att man är där med människor som ändå förgyller tillvaron. Tro nu inte att jag skulle skriva så bara för att jag tror att en och annan kanske läser detta imorgon, oonej det kommer från hjärtat.

Jag tänker inte döma Stallyktan för deras mat för när allt kommer omkring så kan man inte gå till ett ställe som har pengar från världens alla hörn uppklistrade i taket i baren och räkna med att de kan laga mat. De kan säkerligen öppna en öl eller kanske tappa en stout utan att bli nervösa. Stallyktan är ett ölhak! Gå dit och drick öl och snacka skit och för det ändamålet passar det suveränt. De har dessutom en ganska så spartansk uteservering på bakgården som kanske kan passa om man inte vill synas när man dricker.
Jag kan inte sätta betyg på Stallyktan eftersom under 50 är inte ok, så betyget blir …