Chateau Pey La Tour, 2003

Äntligen fredag och ledig helg. Som så ofta på våra fredagar blev det hämt- mat och till den blev det dagen till äran öl. Men nyfiken och otålig som man är blev jag förstås så pass klåfingrig att jag var tvungen att öppna lördagens tilltänkta butelj. Morgondagens middag skulle bestå av lite vilt och förstås för helgens firande, pumpa! Vinet som skulle agera kompband till anrätningen fick bli Chateau Pey la Tour, 2003, Bordeaux Superieur. Förhoppningen var stor...

Färgen skvallrade om att här var en rackare som absolut skulle drickas nu eller i alla fall var färdig. Djupt tegelröd som mest påminde om en Tawny port. Sen till doften! Efter att ha hällt upp på glas, luftat och snurrat kom aldrig doften igång. Klent kaffe och lite plommon och örter. Rktigt besviken! Smaken då? Här blev jag åter riktigt blåst, med klent och lite klumpig frukt som blev saftig. Slapp kropp som dog ut i tomma intet utan att sätta ner foten i Bordeaux. Summan av kardemumman får bli ett hyggligt tisdagsvin som visst funkar till någon enkel mat, men inget för bröllopsmiddagen. Ni som har 03, drick nu, inte i morgon! (65p)