Knäck = Julgodis

Då är det dags att rota fram alla recept på julgodis. Personligen gillar jag knäck, det kan bero på att det bara innehåller fett och socker. Det är bara vid jul man gör knäck konstigt nog, det är ju annars ganska enkelt och riktigt gott. Jag gör min knäck enligt följande recept

Knäck

2 dl strösocker
2 dl vispgrädde ( Det funkar lika bra med Oatly havregrädde)
2 dl ljus sirap
Hackad sötmandel

Metod
Koka grädde, socker och sirap tills kultestet funkar.
Tillsätt den hackade mandeln och fyll sedan formarna.
Riktigt enkelt och mycket gott!

Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera

I helgen blev jag bjuden på Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera, en producent som jag tidigare har provat men då var det en Barbaresco vilken var betydligt godare än denna flaska. Detta vin var inte någon höjdare, ordentligt ungt i doften med svaga körsbärstoner. Det sa inte speciellt mycket ungefär som smaken, den var som om man smakar någon mormors körsbärssaft som har sparat in på socker när den gjordes, sur, fruktig och inte alls angenäm. Ingen köprekommendation här inte. (56)

En törstigt torsdag, med Sveriges kanske kunnigaste whiskeykännare?

Till min stora förtjusning hade jag fått äran att delta i ytterligare en whiskydinner denna regniga torsdag. Jag och mr Sybarit har vid ett tidigare tillfälle provat denna märkliga och roliga kombination, och upplevt många häftiga kombinationer. Denna middag hölls i en av Örebro´s nya tillskott på kroghimlen, Taste i nya Behrnskrapan mitt i centrum. Restaurangen var ny och väldigt snygg, i hipp stil med klassiska drag som luktade mer storstad än den vi befann oss i. (Separat inlägg om restaurangen kommer!) Nu till middagen som hade skapats av grabbarna i köket i samspel med den otroligt whiskykunnige Jan Groth, vars bok som är nyutkommen bygger på att kombinera whisky med andra råvaror. Jan ser whiskey´n mer som en smak, inte som en spritsort. Kul idé och ett nytt sätt att betrakta sprit på i dessa vindrickande tider. Under kosering och inlevande beskrivning tog Jan oss fram genom denna gastronomiska utmaning och vi skulle prova, dofta smaka och äta. Den typ av Whisky vi skulle dricka genomgående i middagen var Talisker av olika årgångar och lagringstyper, och se skillnaden mot maträtterna som presenterades. Tyvärr glömdes kameran hemma, så håll till godo med det skrivna. Här är menyn och mina komentarer...

1. Talisker 10-år
Anklevermousse i glas med Taliskergelé
Fättet i anklevern hjälpte upp kombon till en bra nivå. Dock var whiskeyglaset som rätten presenterades i aldeles för djupt, samt att gelélocket var för tjockt och hårt. Helt ok!

2. Talisker 15-år
Matjesill med rökt potatis, löjrom, gäddfil och ruccolaskum
Riktigt rolig, enkel och snygg rätt som matchade wiskyn kanon. Sältan i fisken och fettet i filen och romen satt som en handske till drycken. Riktigt bra!

3. Talisker, Sherry- fat, 18-år
Blåmusselsoppa med ugnsbakad lax och gelé??
Klassisk wiskykompis med musslor. Gräddigheten i soppan hjälpte till att bära rätten tillsammans med saltet i musslorna. Mycket bra kombo med sötman från faten i whiskyn. Denna behövde lite vatten för att bli bra!

4. Talisker 25-år
Ankbröst med mandelpotatisterinne, kantareller och rödvinssky
Dagens flopp, totalt sätt. Ankbröstet för dåligt "knäckt" i skinnet. Segt och dallrigt. Väldigt fet sky som proppats full med ankfett. Whisky som var stark som attan, 56%, blev bara spritig men helt smaklös. Vi provade istället med Sherryfatslagrade rackaren och då funkade kombon bra. Nja!!

5. Talisker 18- år (frusen)
Chokladfondant med vaniljglass och kolasås
Stor förväntan på denna kombo som inte riktigt kom till sin rätt. Aldeles för länge körd bakelse som blev torr. Glassen hade bra smak men var isig i strukturen. Whiskeyn satt bra i smaken, och kom helt i sin rätt med kylan. Bra!

Totalt sätt en rolig men inte allt för imponerande kväll som känndes lite "ihop rafsad". Kul ända att man vågar ta ut svängarna. Jag kommer dock att besöka restaurangen senare för att bedömma deras "riktiga" mat och dryk.

Hemma hos Melker Andersson

Alla känner ibland lite hopplöshet, när jag känner mig nere slappar jag i soffan med en bra (kok)bok, som denna exempelvis Hemma hos Melker Andersson. En ganska nysläppt kokbok från Melker och är en samling recept uppdelat efter Snabblagat, Tillagat och Vällagat. Det finns förvånansvärt många recept som tilltalar mig, inte för att jag skulle klaga på något Melker kokar ihop men det finns alldeles för många kokböcker som är lite för rustika för min smak. Denna är nog lite blandad, det är långt i från fin restaurangmat men det kan var som han beskriver det vällagat ändå. Jag kan varmt rekommendera boken som en inspirationskälla när man har kört fast lite och vill laga något ur kategorierna Snabblagat, Tillagat och Vällagat.

Prunotto Barbaresco -04

En kväll tog vi oss en lång promenad över till kocken med familj för att umgås lite, givetvis passa på att prova något gott vin. Denna gång hade jag med mig en flaska Prunotto Barbaresco –04 som jag inköpte på en oförglömlig (på många olika sätt) resa  på Östersjön. Vi blev bjudna på färsk pasta och en riktigt god tomatsås, det bjöds även på goda korvar som passade fint till vinet. Just denna Barbaresco hade en lätt blommig doft med fina körsbärstoner, smaken hade både tanniner och fin syra för att göra detta till en trevlig bekantskap. Jag skulle dock vilja testa detta vin till en tryffelrisotto, det skulle nog bli fullpott.(84)

Valrhônas Grand Cru Single Estate 09

Äntligen är nya årgångschokladen från Valrhona här. "Guldtackorna" anlände till butik i månadskiftet okt/nov, och jag har fått hålla mig i skinnet innan jag hunnit prova dom.

Vid provsmakning av förra årgången tyckte jag att Palmiran tog hem spelet...

1. Palmira, Fino Criollo, Venezuela.

Här är kakaons värsting, Criollo från Venezuela, och det är här man odlar värdens kanske bästa. Färgen är rödbrun som sig bör på denna sort, doften magisk med kryddor och torkad frukt som russin och fikon. Smaken är riktigt bra med fina sysor som drar åt portvin i slutet. Riktigt lysande bra årgång, betyg 90p.

2. Cran Couva, Singel Estate, Trinitario, Trinidad.

Denna plantage ägs av Valrhôna själva, och i denna kaka hittar man en art av kakao kallad Trinitario, som anses vara av extremt hög kvalitet. Färgen mörkt brun och nästan svart. Doften skvallar mer om Karibien med kryddor, kaffe, vanilj och blommor. Här är smaken något tyngre och maskulinare med en ciggarig ton, läder och kryddor. Riktigt bra men når inte upp bland trädtopparna, betyg 83p.

3. Ampamakia, Criollo/Trinitario, Madagascar.

Här har vi en riktig rysare med en blandchoklad av toppen från två världar. Längs floden Ampamakia på Madagascar odlas här både Criollo och Trinitario- kakao, som samsas med fruktträd. Färgen någonstans mitt i mellan de första två, svagt rödbrun till mörkbrun. Doften helt sjukt. Banan, banan och lite kryddor och cirus. Smaken riktigt tuff med uppkäfftig syra och frukt. Löjligt god. Toppen och årets vinnare 95p .

La Goudale en ale från Frankrike

En öl framför kaminen gör gott för själen, just denna öl kanske inte är den bästa jag smakat med den får duga. Ölet heter La Goudale  (nr 1603) och är en fransk ale, lite alkoholstark med sina 7,2 % men det reflekterar man nästan inte över längre, nästan alla öl som jag provat senaste tiden ligger högt i alkoholprocent. Det är ett ganska vackert öl som visar upp sig i glaset, fin skumkrona och härlig bärnstensfärg. Jag tycker det doftar malt vid första sniffen men sedan kommer det lite frukt och jästa toner. Smaken ger mer av det jästa tillsammans med aprikos och bröd. Hyggligt öl som kanske inte slår sig in på min topplista men visst vem vet köper det kanske igen. (65)