Det genuina champagne

Vi åkte tidigt till Quénot tidigt för vi ville hinna med mer den dagen, vilket var tur för väl när vi kom dit så blev vi familjemedlemmar. Har nog aldrig stött på någon som är så pratsam och gärna dricker en flaska brut tills den är slut kl.09.45
Frun (dottern till Claude Quénot) är den som sköter hela firman men som det kan vara i familjeföretag så finns det alltid en som är äldst och den personen vet alltid bäst.
Herr Claude Quénot var kanske inte så pratglad när vi träffade honom i vinverkstaden. Jag kan förstå att man vill ta hand om det man byggt upp under så lång tid och det är nog oftast av omtanke som det petas i allt. Madame verkade vara förstående.
Hon visade oss runt i deras anläggning som var som ett större garage där fat och filtreringsapparater delade yta. I ett av de stora lagringsfaten stack det plötsligt ut ett huvud, det var en snubbe som gjorde rent faten på insidan. Man kan inte vara för korpulent om man har det som syssla.
Vi fick en inbjudan till att nästa tisdag vara med när de fyller flaskorna, det retar mig att det inte var idag.
När vi är uppe i bergen där deras vinodlingar ligger dyker en annan kille upp på de smått störda traktorerna. Han stannade för att förklara hur klippningen av buskarna gick till. Han var lite för galen för de gamla i byn eftersom han hade solglasögon när han åkte i traktorn.

Jag har förövrigt hittat mitt drömjobb, helikopterbesprutare. Man använder helikopter för att bespruta vissa delar av odlingarna, det såg riktigt nice ut.

När vi lämnar den lilla familjen Quenot så har vi hunnit med nästan allt, fått teckningar av barnen, klippt en flaska champagne och sett hur ett genuint hantverk går till.
Efter detta så åker vi vidare till en tillverkare som har skapat bland det godaste i champagneväg som vi har smakat, Deibolt-Vallois, 1976. Vi får äran att träffa fadern och dottern i familjen. När de får höra att vi har druckit upp två av våra flaskor från -76 så blir de helt noppriga. Det är tydligen så att de har bara dessa flaskor för eget bruk när det kommer speciella gäster. De levererar ganska mycket till Sverige, bland annat till restaurang F12 och Eric Lallerstedt. Vi köper deras nyligen släppta -04 Blanc de Blanc. Den var krispigt frisk med potential att lagras långtid framöver.

Man funderar vad som skall överträffa denna upplevelse, men man behöver inte vänta länge. Vi åker till en ganska konstig prick inom champagnevärlden vid namn Jacques Selosse. Här bemöts man av att man inte får köpa fler än 6 st flaskor och man får det som de har tillgängligt. Så kanske man kan göra när man skapar något så fantastiskt.
Det som jag reagerade på förutom att man trodde huset skulle rasa samman vilken sekund som helst så var det att, varför står deras flaskor bland leriga stövlar och i hatthyllan? Vi lyckas få tag på 4 st flaskor, hade vi letat mer kanske det hade blivit fler.

Jag känner att jag romantiserar det hela lite men man ska ha klart för sig att det genuina champagne spöar skiten ur exempelvis ett monsterbolag som Moët & Chandon.
Där blir man bemött som man blir när man åker charter, falska leenden och äckliga kläder. De berättar när man kan ta kort och väntar att man ska skratta när de säger något fyndigt.
När man gått klart deras bedrövliga rundvandring så vet man i alla fall att man ska få smaka lite champagne. Jag valde att välja deras två vintage som smak prov.
De var säkert goda om man inte fick testa dem i en unken och sunkig källare. Det doftade inte alls vad man tror det ska göra. Hur tänker de när man gör så? Vill man inte att den som faktiskt åker dit för att provsmaka deras bättre varianter ska få en angenäm upplevelse? Det var nog det sämsta förutom kvinnan i scarf som hade flygvärdinnekläder och pratade äckligt.

Nu är vi på ett litet hotell ute på landsbygden och det är helt otroligt att ett litet hotell med 20 rum kan gå runt. De satsar mycket på en bra restaurang och de lyckas till 80 %. Vi beställde en meny för €42/skalle och fick då tre rätter var plus en osttallrik. Eftersom mjölkprodukter inte är ett alternativ så löste de detta utan problem. Osttallriken som man fick var otrolig, det var 7 sorter ostar och en ost med smak av peppar var det godaste jag någonsin ätit. Betyg för middagen 80 poäng.