Nu är det slut för i år!

I söndags gjorde jag mitt sista julbord för denna gång, och är lika trött som vanligt på all julmat lagom när man själv skall sätta sig i lugn och ro för att inta detta måste. Ni kanske har tyckt att jag varit lite anonym den senaste tiden? Detta beror till stor del på att jag har jobbat som en galning de senaste veckorna och bara klarat med de mänskliga behoven som att äta, sova och...

Men de senaste dagarna har jag fixat pepparkakor, saffranstryfflar och lite annat smått och gott som jag tänkt att avnjuta under den ledighet som nalkas. Ett litet besök på systemet har det blivit, och där inhandlade jag några trevliga julöl, och vinnaren blev...

Mysinge Midvinterbryggd(85P). I den här mörka alen var det vörtbröd, glögg, citrus och knäck. Mycket god och rekomnderas starkt att inhandlas medans den finns kvar i lager, och bör avnjutas sval till en skinkmacka på vört med stark senap.

Tänkte även dela med mig av ett trevligt julrecept som är mycket enkelt att svänga ihop på 5min...

Rocky Road

300g hackad choklad

2dl grädde

1dl socker, honung eller sirap

1dl mini- mars mallows

1dl russin

2dl av mandel, pistage, eller hasselnötter

Arbetsgång:

Koka upp grädde med det söta

Häll koket över chokladen och rör om, låt stå 3 min.

Mixa smeten med en stavmixer till slät ganache

Häll upp i en form i ett ca 3cm tjockt lager

Strö över mars- mallow, russin och mandel

Låt stelna i kyl, och skär upp i kuber

Servera dessa godisar med ett glas Port eller Madeira

Lycka till och GOD JUL

Manitoba Cream – Enkelt Bondbröd

Det blir första gången jag bakar ett bröd med Manitoba Cream, det har inte varit så lätt att få tag i men nu finns det tydligen i var och varannan butik. Brödet som jag tänkte baka kallar restaurangakademin för bondbröd, det är lika enkelt som det låter, jäst, salt, vatten och mjöl.

Recept på Bondbröd

50 g jäst
2 kg Manitoba Cream
2 l vatten
4 msk grovt havssalt

Metod
Blanda jäst, vatten, salt och mjöl i degblandaren.
Kör maskinen på låg fart tills allt är blandat, höj sedan till hög fart och slå degen i ca 7-10 minuter. Degen ska släppa från kanterna.
Jäs i bunke täkt med handduk, ca 60 minuter.
Dela till limpor och låt jäsa på plåt i ca 30 minuter.
In i 275 grader och efter 8 minuter sänker du till 200 grader och gräddar i 17 minuter (innertemp ca 98 grader). Låt kallna på galler.

André Clouet Millesime 1995

 
Vi hade lite gäster över för några veckor sedan och då passade jag på att bjuda på en av våra flaskor André Clouet Millesime 1995. Det var trevligt att smaka en flaska där årgången i champagne var riktigt bra, Champagne hade ju några svåra år innan så man kan förstå att vinmakarna var nöjda med 95:an.
När jag öppnade flaskan så kunde jag inte låta bli att hälla upp lite för att kolla om det hade en ren doft, det hade den kan man säga, ren doft av tryffel. Det var helt stört vad det doftade, riktigt kul. Utöver tryffel så tycker jag att det fanns lite smör, rosor och äpple. Jag personligen tycker den är lite over the top om inte det så är den redo att drickas nu (vilket inte är så dumt). Smaken är fyllig och mysigt krämig, det finns plommon, äpple och vid lite tid i glaset blir det röda äpplen i kvadrat. Jag gillar stilen som denna lagrade champagne levererar även om den kanske har utvecklas lite väl snabbt med tanke på årgången. Det som jag tycker är synd är att tryffeldoften försvinner efter lite tid i glaset men annars så är det en champagne som är dags att korka upp, dofter och smaker är redo.(88)

Chokladkräm

Det var ett tag sedan jag hade gäster hemma men det jag minns var att jag hade panik över vad jag skulle bjuda på för efterrätt, givetvis frågar man kocken om hjälp. En chokladkräm fick det bli, enkelt att göra i förväg vilket är ett absolut krav.

Recept på Chokladkräm

250 g Grädde
175 g Mjölk
125 g Äggula
65 g Socker
290 g Choklad

Metod
Koka ihop grädde och mjölk (detta går att smaksätta, chili, ingefära, kanel osv.) Låt dra.
Undertiden vispar man ett skum av äggula och socker.
Slå ihop gräddmjölk och äggvisp i en kastrull och vispa till en konsistens liknande vaniljsås.
Häll detta över chokladen i en ny bunke och låt smälta ihop.
Slå upp i formar och frys.
Ploppa upp dem 20 minuter innan servering och strö över råsocker och bränn av med brännare.

Glöm inte att plocka fram chokladkrämen i tid så den hinner bli mjuk. Lycka till!

Restaurang Taste i Örebro del 2

Denna del kommer att beskriva lite om de drycker vi blev serverade på restaurang Taste i veckan, några val var succé, andra lite mindre bra.

 
1. Champange från Michel Arnould & Fils 100 % Pinot noir.
Vinhuset är grundat 1929 av Henri Lefevre, placerat i Verzenay där de odlar sina pinot noir som även under 90-talet levererades till Bollinger.
Vi upplever att vinet har en frisk syra, kanske lite mer än vi trodde den skulle ha, det var gröna äpplen, grapefrukt i både doft och smak. Smaken hade lite bröd och aningen lite smörighet. En trevlig champagne men inget jag springer benen av mig för, kanske ett besök hos producenten till våren kan vara på sin plats.(75).

Till förrätterna valde vi olika viner men det som var mest intressant var nog ändå den pinot gris som jag hade till anklevern som var roligast.

2a.Charles Schleret Pinot Gris
Charles Schleret är en föregångare inom modern vinframställning, han jobbar mycket med temperaturkontroll, och vet hur man använder denna metod för att bevara intensiv, frisk smak i hans viner. Enligt den som serverade så skall detta vara de sista flaskorna som gick att få tag i, men jag tvivlar dock ganska skarpt på detta. Vinet var hur som helst väldigt gott, ganska klassiskt pinot gris med sina dofter av äpple och champinjoner. Smaken var väldigt torr med inslag av champinjoner och honung. Jag hade hoppats på lite bättre sötma men icke, vinet faller som en sten till anklevern.(79)

2b. Stickleback white från Heartland Wines
Mrs J tycker vinet passar bra till sin förrätt men det var inte mer, kändes lite för allround för att passa till hundra. Vinet var torrt och fruktigt friskt med toner av äpplen och en viss blommighet fanns även om det var smaken som tog över med aprikos och honung.

Till varmrätten som var en perfekt brässerad oxkind, gjorde vi faktiskt ett aktivt val av vin, vi fick lite rekommendationer men det kändes med som de vill sälja på oss de viner de har bra avans på (inget fel i det förstås) men vid de provsmak vi fick så passade de inte alls till rätten enligt våran smak.

3. Tre Monferato Rosso Dacapo -05
Vinet gav ett perfekt första intryck, mjuk fruktig doft som verkligen bjuder in. Vi tycker att det är finstämt och nyanserat, kryddig, körsbär och lite mognad. Smaken gör sig bra mot maten, den hittar smakerna och gör verkligen rätten ett snäpp bättre. Vi är glada av vårat val och ger det tillsammans 85p.

Nu började kvällen lida mot sitt slut men skam den som ger sig, vi har inte lämnat bort Lucas för inte. Vi avrundar med ett glas Bollinger, utvecklad, plommon, bröd och en skön nougat doft. Smaken är grapefrukt, nougat och röda äpplen. En mycket bra champagne och avslutning. (88)

Jag tycker att helheten funkar på Taste även om det märks att köket är lite bättre än serveringen, det blir säkert bättre med tiden.

Här finns deras vinlista och meny.

Mailly Grand Cru Millésimé 1998

 

I går fick det bli lite champagne till matlagningen, en flaska Mailly Grand Cru Millésimé 1998 fick det bli. Den har legat på hyllan ett tag nu och det kändes som det var dags att prova. Det var tydligen helt rätt, champagnen var ordentligt mogen. Moussen var helt ok även om den dog lite efter lite tid i glaset, doften var solmogen frukt med nougat och kex. Det är smaken som man verkligen märker att den jobbar på övertid, den var mogen och hade ordentliga svamptoner, synd att den kändes lite ofräsch och övermogen. Jag vill minnas den som mycket trevligare för några år sedan och det håller Mrs J med om. Ja, inget att göra något åt utan vi ger det 78p.

Restaurang Taste i Örebro del 1

Det har i vinter öppnat en ny restaurang i Örebro, Taste är helt klart en frisk fläkt i Örebros annars trötta restaurangflora. Ni har redan fått ett smakprov från en teamamiddag som Kocken skrev om i november. Taste huserar i det nybyggda Behrn center på Rudbecksgatan 7. Vi hade som plan att gå dit för att äta en bit och ta ett glas vin, man vill gärna passa på att testa vad de har att erbjuda. Meny och vinlista finns på deras ganska spartanska hemsida, menyn är kanske inte så lockande vid första anblicken men det får man nog omvärdera. Tanken är att detta inlägg bara fokuserar på maten vi åt och restaurangen, vinerna nämns bara vid namn, de blir lite mer beskrivna i del 2.

När vi kommer till Taste så är det lite folk som sitter och äter i den ganska lugna lokalen, det andas nytt och fräscht. Det var ingen som direkt tog emot oss när vi kom så vi fick stå lite och glo vilket inte var 100 procentigt men inget som direkt störde. Vi blir tillslut placerade vid ett bord som var granne med ett litet större sällskap, kanske inget man hoppats på men lokalen är inte direkt gigantiskt. Vi beställer in ett glas champagne från Michel Arnould,  till det serverar de en amuse som var ruggigt god, det var en tonfisk vilken var marinerad i soja, citrongräs, vitlök och ingefära.


Vi märkte direkt att vi inte bara kommer att nöja oss med att äta en rätt utan vi kör hela racet. Mrs J frågar vilken förrätt som kunde passa henne eftersom hon är allergisk mot mjölkprotein, servitrisen gick direkt till kocken som kom ut och förklarade vad som gick bra, det fick bli en mix mellan två förrätter Pilgrimsmusslor serverat med vaktelägg, löjrom och istället för en puré på jordärtskocka serverade de ett ostron med vitkål och blodgrape. Snyggt och tydligen förföriskt gott. Till detta beställde Mrs J ett vin från Heartland Wines vid namn Stickleback white.

Jag kunde inte låta bli att beställa in anklever serverad med brioche och sidfläsk, till detta var det lavendel och en Caol ila sirap, även detta var riktigt gott. Till detta fick jag möjligheten att testa en pinot gris från producenten Charles Schleret.

Det var verkligen en lyckad start även om servitrisen envisades med att fylla på glaset med vin från två olika flaskor utan att kolla vinet innan.

Till varmrätt bestämmer vi oss båda för att testa oxkind med en puré på potatis, morot och tryffel. Det var en riktig höjdare, alla smaker som man förväntade sig fanns där. Det märks att de har som vision att alla smaker skall synas, det borde fler ha helt enkelt.

Ja efter dessa rätter var det enda raka att beställa in crème brûlée, sött enkelt och gott.

Jag tycker nog att hela upplevelsen var riktigt bra, även om det fanns småsaker att förbättra så är de på rätt spår och kommer med lite tid bli ännu bättre. Jag rekommenderar Taste vilken dag i veckan som helst, har ni ingen att gå med kan ni alltid bjuda mig.

Pommard Rugiens Premier Cru 2007

Ni tänker säkert på samma sak som jag, varför har jag inte skrivit på ett tag? Jo, det finns 100 anledningar men den mest sanna är att jag helt enkelt inte hunnit. Det kommer alltså bli en drös med inlägg framöver så att jag hinner ikapp med allt gott jag lyckats trycka i mig. Detta är dock vad som hände igår, grannen sa att han bjuder på vin från hans vinfack i källaren och det blev inte mindre än ett stycke Pommard Rugiens Premier Cru 2007 (nr 94028) från Fernand & Laurent Pillot. Till detta skulle jag nog vilja mecka ihop en boeuf bourguignon, men jag hinner inte så det får bli entrecôte och hemgjorda pommes, givetvis en bra bearnaisesås.
Vinet öppnar vi en stund innan maten och låter det vakna till i glasen, det märktes att det behövde lite tid för att blomma ut ordentligt. Doften är precis så typisk som jag förväntar mig av ett druvtypiskt vin från Bourgogne, kryddig, korv, trä och lite tjära. Det märks att det är ett vin med bra kvalitet, dofterna kommer och går, mycket angenämt. I munnen uppträder vinet elegant men med lite kärvhet, smaker som rödavinbär, mineral och kryddor finns med även om jag kan tycka att eftersmaken var lite väl avhuggen. Jag tror nog att de övriga flaskorna bör ligga minst 3 år till innan man provar dem nästa gång, det blir dock inte lätt för det var mycket gott. (92)

Knäck = Julgodis

Då är det dags att rota fram alla recept på julgodis. Personligen gillar jag knäck, det kan bero på att det bara innehåller fett och socker. Det är bara vid jul man gör knäck konstigt nog, det är ju annars ganska enkelt och riktigt gott. Jag gör min knäck enligt följande recept

Knäck

2 dl strösocker
2 dl vispgrädde ( Det funkar lika bra med Oatly havregrädde)
2 dl ljus sirap
Hackad sötmandel

Metod
Koka grädde, socker och sirap tills kultestet funkar.
Tillsätt den hackade mandeln och fyll sedan formarna.
Riktigt enkelt och mycket gott!

Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera

I helgen blev jag bjuden på Barbera d'Alba 2007 från Luigi Voghera, en producent som jag tidigare har provat men då var det en Barbaresco vilken var betydligt godare än denna flaska. Detta vin var inte någon höjdare, ordentligt ungt i doften med svaga körsbärstoner. Det sa inte speciellt mycket ungefär som smaken, den var som om man smakar någon mormors körsbärssaft som har sparat in på socker när den gjordes, sur, fruktig och inte alls angenäm. Ingen köprekommendation här inte. (56)

En törstigt torsdag, med Sveriges kanske kunnigaste whiskeykännare?

Till min stora förtjusning hade jag fått äran att delta i ytterligare en whiskydinner denna regniga torsdag. Jag och mr Sybarit har vid ett tidigare tillfälle provat denna märkliga och roliga kombination, och upplevt många häftiga kombinationer. Denna middag hölls i en av Örebro´s nya tillskott på kroghimlen, Taste i nya Behrnskrapan mitt i centrum. Restaurangen var ny och väldigt snygg, i hipp stil med klassiska drag som luktade mer storstad än den vi befann oss i. (Separat inlägg om restaurangen kommer!) Nu till middagen som hade skapats av grabbarna i köket i samspel med den otroligt whiskykunnige Jan Groth, vars bok som är nyutkommen bygger på att kombinera whisky med andra råvaror. Jan ser whiskey´n mer som en smak, inte som en spritsort. Kul idé och ett nytt sätt att betrakta sprit på i dessa vindrickande tider. Under kosering och inlevande beskrivning tog Jan oss fram genom denna gastronomiska utmaning och vi skulle prova, dofta smaka och äta. Den typ av Whisky vi skulle dricka genomgående i middagen var Talisker av olika årgångar och lagringstyper, och se skillnaden mot maträtterna som presenterades. Tyvärr glömdes kameran hemma, så håll till godo med det skrivna. Här är menyn och mina komentarer...

1. Talisker 10-år
Anklevermousse i glas med Taliskergelé
Fättet i anklevern hjälpte upp kombon till en bra nivå. Dock var whiskeyglaset som rätten presenterades i aldeles för djupt, samt att gelélocket var för tjockt och hårt. Helt ok!

2. Talisker 15-år
Matjesill med rökt potatis, löjrom, gäddfil och ruccolaskum
Riktigt rolig, enkel och snygg rätt som matchade wiskyn kanon. Sältan i fisken och fettet i filen och romen satt som en handske till drycken. Riktigt bra!

3. Talisker, Sherry- fat, 18-år
Blåmusselsoppa med ugnsbakad lax och gelé??
Klassisk wiskykompis med musslor. Gräddigheten i soppan hjälpte till att bära rätten tillsammans med saltet i musslorna. Mycket bra kombo med sötman från faten i whiskyn. Denna behövde lite vatten för att bli bra!

4. Talisker 25-år
Ankbröst med mandelpotatisterinne, kantareller och rödvinssky
Dagens flopp, totalt sätt. Ankbröstet för dåligt "knäckt" i skinnet. Segt och dallrigt. Väldigt fet sky som proppats full med ankfett. Whisky som var stark som attan, 56%, blev bara spritig men helt smaklös. Vi provade istället med Sherryfatslagrade rackaren och då funkade kombon bra. Nja!!

5. Talisker 18- år (frusen)
Chokladfondant med vaniljglass och kolasås
Stor förväntan på denna kombo som inte riktigt kom till sin rätt. Aldeles för länge körd bakelse som blev torr. Glassen hade bra smak men var isig i strukturen. Whiskeyn satt bra i smaken, och kom helt i sin rätt med kylan. Bra!

Totalt sätt en rolig men inte allt för imponerande kväll som känndes lite "ihop rafsad". Kul ända att man vågar ta ut svängarna. Jag kommer dock att besöka restaurangen senare för att bedömma deras "riktiga" mat och dryk.

Hemma hos Melker Andersson

Alla känner ibland lite hopplöshet, när jag känner mig nere slappar jag i soffan med en bra (kok)bok, som denna exempelvis Hemma hos Melker Andersson. En ganska nysläppt kokbok från Melker och är en samling recept uppdelat efter Snabblagat, Tillagat och Vällagat. Det finns förvånansvärt många recept som tilltalar mig, inte för att jag skulle klaga på något Melker kokar ihop men det finns alldeles för många kokböcker som är lite för rustika för min smak. Denna är nog lite blandad, det är långt i från fin restaurangmat men det kan var som han beskriver det vällagat ändå. Jag kan varmt rekommendera boken som en inspirationskälla när man har kört fast lite och vill laga något ur kategorierna Snabblagat, Tillagat och Vällagat.

Prunotto Barbaresco -04

En kväll tog vi oss en lång promenad över till kocken med familj för att umgås lite, givetvis passa på att prova något gott vin. Denna gång hade jag med mig en flaska Prunotto Barbaresco –04 som jag inköpte på en oförglömlig (på många olika sätt) resa  på Östersjön. Vi blev bjudna på färsk pasta och en riktigt god tomatsås, det bjöds även på goda korvar som passade fint till vinet. Just denna Barbaresco hade en lätt blommig doft med fina körsbärstoner, smaken hade både tanniner och fin syra för att göra detta till en trevlig bekantskap. Jag skulle dock vilja testa detta vin till en tryffelrisotto, det skulle nog bli fullpott.(84)

Valrhônas Grand Cru Single Estate 09

Äntligen är nya årgångschokladen från Valrhona här. "Guldtackorna" anlände till butik i månadskiftet okt/nov, och jag har fått hålla mig i skinnet innan jag hunnit prova dom.

Vid provsmakning av förra årgången tyckte jag att Palmiran tog hem spelet...

1. Palmira, Fino Criollo, Venezuela.

Här är kakaons värsting, Criollo från Venezuela, och det är här man odlar värdens kanske bästa. Färgen är rödbrun som sig bör på denna sort, doften magisk med kryddor och torkad frukt som russin och fikon. Smaken är riktigt bra med fina sysor som drar åt portvin i slutet. Riktigt lysande bra årgång, betyg 90p.

2. Cran Couva, Singel Estate, Trinitario, Trinidad.

Denna plantage ägs av Valrhôna själva, och i denna kaka hittar man en art av kakao kallad Trinitario, som anses vara av extremt hög kvalitet. Färgen mörkt brun och nästan svart. Doften skvallar mer om Karibien med kryddor, kaffe, vanilj och blommor. Här är smaken något tyngre och maskulinare med en ciggarig ton, läder och kryddor. Riktigt bra men når inte upp bland trädtopparna, betyg 83p.

3. Ampamakia, Criollo/Trinitario, Madagascar.

Här har vi en riktig rysare med en blandchoklad av toppen från två världar. Längs floden Ampamakia på Madagascar odlas här både Criollo och Trinitario- kakao, som samsas med fruktträd. Färgen någonstans mitt i mellan de första två, svagt rödbrun till mörkbrun. Doften helt sjukt. Banan, banan och lite kryddor och cirus. Smaken riktigt tuff med uppkäfftig syra och frukt. Löjligt god. Toppen och årets vinnare 95p .

La Goudale en ale från Frankrike

En öl framför kaminen gör gott för själen, just denna öl kanske inte är den bästa jag smakat med den får duga. Ölet heter La Goudale  (nr 1603) och är en fransk ale, lite alkoholstark med sina 7,2 % men det reflekterar man nästan inte över längre, nästan alla öl som jag provat senaste tiden ligger högt i alkoholprocent. Det är ett ganska vackert öl som visar upp sig i glaset, fin skumkrona och härlig bärnstensfärg. Jag tycker det doftar malt vid första sniffen men sedan kommer det lite frukt och jästa toner. Smaken ger mer av det jästa tillsammans med aprikos och bröd. Hyggligt öl som kanske inte slår sig in på min topplista men visst vem vet köper det kanske igen. (65)

Surdegsbröd med siktat dinkelmjöl

Vad hände med bröden de nästan exploderade i ugnen, vilken kraft! Okej, från början. Jag följde ett recept från Martin Johansson där han bakar med dinkelmjöl, något som jag faktiskt inte har testat tidigare. Det beror nog mest på att jag inte har hittat något bröd som verkar intressant nog för att provbaka. Detta är garanterat värt att testa om ni inte redan har gjort det förstås, för nu snackar vi gott skit!
Jag följde receptet till den punkt då det skulle jäsa, jag ställde in det i kylen för jäsning och där fick det stå i ca 16 timmar innan jag tog ut det. Ugnen slog jag på samtidigt som jag tog ut degen, och lagom när ugnen var varm så var det bara baka ut bröden och göra två limpor. De såg inte mycket ut för världen till en början men väl inne i ugnen så exploderade de nästan, visst var det kraft i degen det kände jag men detta var helt sjukt. Ni bara måste testa detta, helt fantastiskt bröd, vilken smak! Vad har vi lärt oss? Köp inte bröd, baka själv!

En brunch med ostron

Det var i söndags jag var bjuden på en brunch där det serverades allt som måste finnas på en brunch av klass, exempelvis äggröra, pannkakor, bacon och även ostron. Det är inte svårt att bli mätt när det finns ett överflöd av godheter, men just ostron har jag lite jobbigt med, visst man ska dricka Guinness eller champagne till men det hjälper inte mig med konsistensen tyvärr. Men skam den som ger sig, jag kommer att fokusera på att lära mig att äta ostron, vem vet, tillslut kanske jag älskar dem. Det serverades ett mousserande vin till ostronen nämligen Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685), detta är något som jag inte tidigare har provat. Detta vin påminner lite om de andra som kommer från samma distrikt, det är ljust i färgen och har en ordentligt fruktig doft, nästan så det blir syrligt. Den fruktiga doften går över i smaken till lite mer kvalmig frukt, som mogna äpplen, inte mogna på något bra sätt utan det kändes tamt. Det kan ha varit att det just var söndagsförmiddag som gjorde att jag inte riktigt fokuserad men jag kommer nog inte rekommendera ett köp. (58)

Port Charlotte PC8

Jag har även lyckats prova en i Bruichladdichs PC serie, Port Charlotte PC8. Den har en alkoholhalt på 60,5% vilket är i starkaste laget, doften var lite köttig med rök och malttoner. Behaglig doft som ligger kvar en stund efter. Smaken delar upp sig i två toner, rökighet och sötma. Det är en lång eftersmak som jag personligen gillar, kanske inte det jag brukar dricka men förbluffande trevlig. (85)

Ardbeg Supernova äntligen testad

I fredags var det dags för lite afterwork och vi slog oss ned på Bishop Arms, då passade jag på att köpa mig lite Ardbeg Supernova. Det var precis som jag hade på känn, helt magiskt. Den är ordentligt rökig, har nog inte stött på något liknande tidigare, de vanliga dofterna finns i bakgrunden men det är rökigheten man knockades av. Smaken är precis lika rökig men här kommer det mer fat och lakritstoner. Jag kommer garanterat att öppna min flaska och njuta vidare under vintern. (93)

Farsdagspresent från Domaine des Entrefaux

Idag är det min dag och till farsdagspresent fick jag en flaska Domaine des Entrefaux, Crozes Hermitage 2007.  Jag har tidigare varit på Systembolaget och fingrat lite på denna men det har inte blivit något inköp. Kocken har gjort slag i saken och testat vinet till lamm och pumpa. Nu får jag dock chansen att prova den till någon middag framöver. Idag har jag bestämt mig för att helsteka oxfilé och göra en chilibearnaise. Att göra en chilibearnaise är inte så mycket mer jobb än att göra en vanlig bearnaise. Jag gör precis som vanligt och blandar ner finhackad röd chili samt en matsked sweet chilisås vilket ger ett bra tryck till såsen. Done!

Skynda Fynda

Som alltid när månadssläppen på systemet kommer upp på hyllorna brukar jag botanisera så snart jag hinner. Bland dessa novembernyheter fastnade mitt intresse vid en röding som jag inte sätt tidigare på bolaget. Santa Vittoria, Langhe, Rosso 07. Som de flesta nu vet ligger Langhe i området kring Barbaresco och Barolo i Piemonte, norra Italien. Här uppe odlas vanligtvis Barbera och Nebbiolo- druvor, och förstås består detta vin av dessa druvor i bladningen 70%/30%. Färgen mörkblå och skvallarde om kraftig förväntning. Doften var riktigt överraskande med de vanliga Barolo/Barbaresco dofterna. Läderväska, örter, lakrits, torkad frukt och peppar. Dofterna fanns där och var tydliga, men upplevdes "light" i förhållandet till sina storebröder. Smaken var riktigt bra och upplevdes även här lite Barolo/ Barbaresco"light". Örtig, lakrits, choklad, ek och en körsbärsavslutning som strävade upp den. Summan blir att detta var en riktigt bra vinare från detta område och kommer självklart att inhandlas vid fler tillfällen. Rekomenderas starkt till lamm eller någon mildare vilträtt. Detta är även en bra start om man tycker att storebrorsorna är för dyra eller sträva. Skynda fynda detta vin som har ett riktigt bra pris! Bild kommer men kolla annars in här. (83p)

Jacques Selosse - Initiale

Jag har bara provat champagne från Selosse en gång tidigare, det var på en champagnemiddag med Richard Juhlin. Sällskapet vi satt med bestämde sig för att köpa in en Millésimé 1995, den var lite knuten men vilken champagne, helt overkligt gott. 
Initiale är en champagne som jag har längtat efter sedan vi inhandlade den på plats hos den kultförklarade vinmakaren Anselme  Selosse. Det var ett tag sedan vi öppnade flaskan men jag har inte förmått mig att skriva ett inlägg, det känns lite svårt att beskriva denna upplevelse som något annat är otroligt. Jag väljer att samla de ord som jag då och då slängde ur mig när jag provade vinet.
Nougat, blodgrapefrukt, svamp, skog, oxidation, mogna äpplen, mogna toner, mineral, ek, balanserad, perfekt mousse. Spara i 10 år till kanske? Vad kommer hända? Mer nougat? Mer svamp? 
Det var verkligen något som triggade mina smaklökar, något unikt, helt klart ett av de bästa champagner jag smakat på länge, kanske någonsin? (96)
Detta var innan maten, det blev jobbigt för Gevrey-Chambertin 2006 (nr 95081) som var vinet till varmrätten (Boeuf bourguignon) att leva upp till Initiale från Jacques Selosse.

Pilgrimsmussla och pumpapuré

Jag försöker skriva ikapp några av de drycker jag provat på senaste tiden, ett bra exempel som jag blev bjuden på är Torricella, det serverades till Pilgrimsmussla och pumpapuré med knaperstekt chorizo och vinet passade riktigt bra till. Torricella  (nr 7179) från Barone Ricasoli är ett vitt vin gjort på chardonnay, en gulaktig färg i glaset och dofter från ek, vanilj och frukt. Det kanske inte är fullt så balanserat som man kunde önska men det är inget jag bryr mig om, smaken har lite rostad karaktär, vanilj och lite smörighet.(65)

Receptet på Pumpapuré är löjligt enkelt.

Pumpapuré
1 butternutt pumpa
Grädde
mjölk
salt
vitpeppar

Metod
Dela pumpan i små bitar, koka mjuka i grädde och mjölk.
Mixa och späd med vätskan om det behövs.
Smaka av med salt och peppar.

När man förlorat allt

Då dricker man kanske “Alles verloren” Touriga Naçional (nr 2005), det kanske var lite väl hårt men jag tycker inte det levde upp till något minnesvärt alls. Det är lite synd för jag skulle gärna hitta ett vin som faller mig i smaken från Sydafrika. I glaset möts jag av en blåröd färg som tyder på ungdom, doften är fruktig, syltig och lite vanilj. Det beskrivs på Systembolaget som smakrikt och jag vet inte riktigt om jag håller med, visst kan sylt smaka mycket men jag skulle vilja känna mer än bara sylt och lite fat. Ingen direkt köprekommendation. (60)

Coopers Best Extra Stout

Nu är pappen på det nya taket lagt och tycker att jag personligen är värd en öl framför brasan. Jag hade bara en öl i kylen och det var Coopers Best Extra Stout (nr 11271). Det var ett bra tag sedan jag drack en australiensisk öl, kan faktiskt inte minnas när det var? Denna var i alla fall väldigt mörk nästan svart i färgen, doften är lite lätt rökig med toner av kaffe och sirap. Mrs J tycker det är spot-on hjortron? Nja, jag vet inte men vågar inte säga emot.
Smaken är vid första sippen julmust med kaffe, jag tror det var den ganska aggressiva kolsyran som fick mig att känna just julmust. Det är annars fullt med kött, kaffe och choklad. jag kommer nog inte att köpa det igen, men det kan nog passa till olika kötträtter.(69)

2007 Crozes-Hermitage Les Launes

För någon helg sedan blev jag serverad Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800) till en härlig köttgryta. Vinet var härligt rödblå nästan violett i färgen. Det var väldigt ungt i doften men man hittade klassiska toner så som björnbär och peppar. Grytan gjorde sitt för att matcha smakerna av chark, peppar och lagerblad. Jag tycker vinet är riktigt gott och ett bra standardvin som passar till lite vad som helst bara det är kött.(70)

Novembernyhet som måste provas!

Sensommaren 2003 var jag på besök i Frankrike och hamnade i den lilla chokladstaden Tain -Hermitage (Valrohna chokladfabrik ligger där). Väl i staden var man ju tvungen att köpa och prova lite vin då många bra producenter ligger där. En eftermiddag hamnade ja i en liten vinbutik, där försäljaren absolut ville att jag skulle prova ett vin som han trodde skulle passa mig i smaken. Jag tyckte det var supergott och köpte några flaskor, som nu förstås är slut. Det vin jag provat har åkt lite in och ut på bolaget som nyhet, och är åter nu tillbaka som novembernyhet. Då vid tillfället i Frankrike provade och köpte jag 2000, och nu lanseras 2007 som skall vara magiska, just från detta område. Kolla in, du ångrara dig inte! Obs årgången på bilden är en 2004!

Halloween med pumpa, lamm och franskt

Så kom lördagen med lite shopping på dagen, middag och film som avslutning. Det blev änglar och demoner som sig bör en sådan kväll som denna. Samma gällde maten, med pumpa som huvudnummer. Till pumpapuré, smörstekt pumpa och Karl-Johansvamp uteblev det vilda köttet, men vi hittade lite lammrygg som fick hoppa in på tallriken. Till detta hade vi hoppats på det vinet vi öppnade i fredags (läs fredagens blogg) men avstod efter som det inte höll måttet. Vi valde istället en av nyhetsvinerna för okt, Domaine des Entrefaux, Crozes Hermitage 2007. Hur var vinet då?... Färgen omoget blåröd och lite violette. Doften slog till en rätt i nyllet med en riktig skogspromenad under en regnig oktoberdag. Multna löv, skog, svamp och bra fuktighet som avslutas med fat. Sen kom lite örter, peppar och de anomaliska tonerna. En riktig höstsmäll alltså. Sen smaken! Bra drag med lite kärvhet. Fyllig och typisk för sorten. Riktigt bra och god, framförallt funkade den utmärkt till den här typen av mat. Tjo hoo! Sammanfattningsvis tycker jag att årgången bådar gott för detta och andra Rôhneare, men jag tycker nog att den var i "färdigaste" laget för at bli så pass mycket bättre på hyllan. Kanske en smaksak? Den som väntar får se! (79p)

Chateau Pey La Tour, 2003

Äntligen fredag och ledig helg. Som så ofta på våra fredagar blev det hämt- mat och till den blev det dagen till äran öl. Men nyfiken och otålig som man är blev jag förstås så pass klåfingrig att jag var tvungen att öppna lördagens tilltänkta butelj. Morgondagens middag skulle bestå av lite vilt och förstås för helgens firande, pumpa! Vinet som skulle agera kompband till anrätningen fick bli Chateau Pey la Tour, 2003, Bordeaux Superieur. Förhoppningen var stor...

Färgen skvallrade om att här var en rackare som absolut skulle drickas nu eller i alla fall var färdig. Djupt tegelröd som mest påminde om en Tawny port. Sen till doften! Efter att ha hällt upp på glas, luftat och snurrat kom aldrig doften igång. Klent kaffe och lite plommon och örter. Rktigt besviken! Smaken då? Här blev jag åter riktigt blåst, med klent och lite klumpig frukt som blev saftig. Slapp kropp som dog ut i tomma intet utan att sätta ner foten i Bordeaux. Summan av kardemumman får bli ett hyggligt tisdagsvin som visst funkar till någon enkel mat, men inget för bröllopsmiddagen. Ni som har 03, drick nu, inte i morgon! (65p)

3 stycken fick sätta livet till

Jag har med åren lyckats få en massa skvättar kvar bland mina whiskyflaskor, så när vi hade besök  för några helger sedan så passade jag på att ta död på lite olika flaskor. Den första flaskan som fick sätta livet till var Springbank 10 Years (nr 20410), en av mina favoriter faktiskt. En mörk och guldaktig färg med en riktigt trevlig rökig doft. Jag tycker att det finns lite sötma och lite mandel i doften, vilket även återkommer i smaken med lite torv och tjära. (84)

Det lyckades smyga in en clavados bland flaskorna, nämligen Boulard Calvados Hors d'Age  (nr 246). Jag vill påstå att det finns ganska stort spektra över kvaliteten på olika “calva”, just denna är ganska okej och har mogna toner i doften med choklad,vanilj och givetvis äpplen. Smaken domineras av arrak och äpple. En mycket trevlig flaska som jag kommer sakna.(85)

Den sista stackars flaskan som fick sätta livet till var Highland Park 18 Years (nr 437). Jag tycker att Highland Park är en trevlig whisky med en bra doft av fat och torkad frukt, smaken är lite mildare än vad jag brukar dricka men den är härligt komplex med choklad och frukt. Jag rekommenderar skarpt. (82)

Dags att föbereda inför julen

Tro det eller ej, men snart kommer julen till oss, vare sig vi vill eller inte. Innan vi vet ordet av ska här bakas, fejas, handlas klappar, granar skall kläs och fan och hans moster. För att nu underlätta lite för er bloggläsare vill jag delge er ett av mina favoritrecept, som passar utmärkt att förbereda redan nu. Till julskinkan är det ju för de flesta ett måste att ha senap. Den ska gärna vara stark och lite söt. Så varför inte göra en hemgjord i år? Med den här kan ni skryta inför släkten, eller ge bort den om man inte gillar senap (något för mr Sybarit?). Här kommer i alla fall receptet...


DIN EGNA SÖT-STARKA SENAP
Ger ca 1 liter. Gör nu och den blir kanonbra till julskinkan när den fått mogna till sig.
Ingredienser
2 dl Colman`s senapspulver
4 dl florsocker
0,5 dl krossade senapsfrön
1 tsk salt
0,75 dl vatten
0,75 dl ättiksprit 12%
3 msk olja
1msk Whisky, Cognac eller Calvados

Arbetsgång:
Blanda samman de torra ingredienserna.
tillsätt sedan vatten och ättika och rör om.
Häll sist ner oljan i en fin stråle.
Rör om tills allt blandat sig.
Häll upp på trevlig burk och låt stå.

Lycka till...

Italienskt fredags- "Battle"

Nu i fredags körde jag ett litet battle mellan två Italienare från Valpolicella. I den ena ringhörnan, Zenato 07 och i den andra Allegrini 07. Fighten drog igång med hemgjord pizza som publik, och första smällen las in av Allegrini som lätt tog komandot med sin kraftiga körsbärsdoft, örter och lite lakrits. Zenato orkade inte blockera slaget med en allt för klen doft av körsbär och hallon. Andra ronden plingades igång med smaken, där Alligrinen slog fullständig knock på Zenaton. Mycke kraft och med riktigt bra syra, medans Zenaton svarade med en klen saftighet och konstigt nog upplevdes lite bubblande. Segraren stog tydligt klar, Allegrini krossade Zenato på knock out. Zenato som jag förut har upplevt som en bra producent var fullständigt katastrofal. Hade den varit häften så dyr kunde den fått godkända 70p, men med detta katastrof resultat får det bli ynka 35p. Skärpning! Allegrinin behåller tillsvidare mästarbältet med goda 75p. Bra gjort!

Gevrey-Chambertin 2006

Det är fantastiskt vad gäster kan göra för att man ska plocka fram speciella flaskor från källaren, givetvis de man är lite speciellt nyfiken på. I lördags så fick vi chansen att bjuda igen, till de som förgyllde en tisdag under vår semester i somras.
Jag ville servera något som gick att förbereda och något som passar bra nu när hösten fått fäste, det fick helt enkelt bli Boeuf bourguignon. Till detta måste man bara servera en bra Pinot Noir, Gevrey-Chambertin 2006 (nr 95081) måste nog klassas som en bra Pinot. Det är något speciellt med doften, den är nyanserad och fylld med  hallon, jordgubbar och kryddor.
Smaken är perfekt till maten, sammetslena tanniner, jordgubbar och peppar. Vilket vin! detta kommer att sitta i ett tag, hoppas jag får anledning att dricka det igen snart. (90)

Maredsous 6 Blond

Detta öl från Duvel Moortgat är lite ljusare i färgen är den som jag provade tidigare, Maredsous 6 Blonde (nr 1511) är dessutom lite alkoholsvagare med sina 6%. Doften har mera toner av tropiskfrukt än den tidigare och en hel del humle. Den tropiska frukten återkommer i smaken tillsammans med toner av citrus. En annorlunda öl jämförd med Maredsous 8 men inte på ett dåligt sätt utan det blir 75 enligt mig.

Augusti Månens Premium

Igår var det skönt med en fredag då man inte hade så mycket planerat, hittade en öl vid namn Augusti Månens Premium (nr 1427) från producenten Krönleins. Ett väldigt enkelt öl, det doftade inte så mycket, möjligtvis lite svag ton av kryddor. Smaken var lite kex med lite humle. Det är knappt värt att betygsätta, men 60 kan den få om det verkligen var augusti just nu.

Maredsous 8

I glaset får Maredsous 8 (nr 1496) en brunaktig färg med en ganska rejäl skumkrona. Jag tycker mig känna lite jäst och en sötfruktig doft men samtidigt lite knäck? Smaken är knivskarp med frukt och jäst, beskan finns där och även det jag kallar för knäck. Det var en trevlig bekantskap som kommer att inhandlas igen. (74)

Genialt eller bara otydligt?

Jag vet inte om det är fler som har reagerat på Systembolagets skyltning i butikerna, det är lite småklurigt att förstå hur de egentligen menar,  jag läser denna skylt enligt följande; viner över hundra kronor med ett landsspektra från Chile till USA. Nu kommer vi till frågan, är jag efter när jag tolkar skylten så?
Det är tydligen så, för när jag frågar den ganska bistra damen som jobbade på Systembolaget den dagen, fick jag förklarat för mig varför hyllan  från Chile till USA var fullproppade med Australienska viner.

- Ja, det är faktiskt så att det är själva namnet på flaskan som kan börja med bokstaven C till U, säger bistra damen.
- Vad smart och framförallt tydligt säger jag, hon vänder mig snabbt ryggen och börjar lasta in mer “snedhals” i hyllan.

Jaha då är det bara lära om, men det är samtidigt ganska genialt, för varje gång jag går in på Systembolaget tänker jag just på den ganska tydliga information jag fick och hittar nu mer mina flaskor.
Det finns dock lite möjligheter till förbättring kring hur deras geniala system fungerar.

Brewdog 77 Lager

En öl som är bryggd på ekologiskt odlade jordbruksråvaror enligt Systembolaget, det är hur som helst en ganska god lager. Den har en ganska så fruktig doft med lite brödtoner. Smaken är lite det samma men med en trevlig beska och lite kryddor i eftersmaken. En bra öl, betyget blir 74.

Gammal Nyhet!

Till septembersläppet köpte jag till ovanlighetens skull en spanjor. Jag dricker aldrig spanska viner. Varför? Jag vet faktiskt inte. Men med rekomendation från tidningen Gourmet fick det bli en, Espelt Solivent 2006. Jag vet som sagt inte ett skit om Spanska viner, och det stannar typ vid Rioja. Tillbaka till vinet som är gjort på någon druva som heter Garnacha tinta och var till färget djupt röd. Doften var dock en stor förvåning med mycket örter, kaffe, jordgubbar och frukt. En liten grej jag börjar upptäcka i de få spanjorer jag provar är att det dyker upp lite plåt och klister i doften, så även här. Smaken var överraskande stor med trevliga strama drag och göttiga syror. Drag åt kafferost, sommarbär även här. Ett ganska bra köp som jag kommer att inhandla igen som ett trevligt vardagsvin till lite spanska korvar och tapasrätter. Mitt betyg blir 70p. Köp och prova. Adiós

Grans Muralles -98 till hjortstek

Ibland leker livet lite extra och man får möjligheten att dela en godflaska vin med riktigt goda vänner. Vi var bjudna till några vänner i Malmö och fick smaka på en flaska Grans Muralles –98, ett vin som var tegelrött och var väl utvecklat i doften, smaken var balanserad och hade en lång komplex eftersmak.(79). Till vinet så serverades en hjortstek som var rullad i rostad schalottenlök, det passade riktigt bra. Jag slås av den otroliga skillnad på utbud varje gång jag besöker storstäder som exempelvis Malmö. Det gör mig mer och mer bestämd på över att leta på 5 butiker i Örebro som är lite utöver det vanliga och faktiskt levererar bra råvaror till ett attraktivt pris. Jag återkommer med butikerna i senare inlägg.

Lirac Les Chesnaies 2007

Det är fortfarande oktober och jag har fokus på Systembolagets ölsortiment men ibland måste man synda med ett glas rött. Kvällens vin var Lirac Les Chesnaies 2007 (nr 2214), ett vin som kommer finnas på hyllorna i 12 månader framöver. Det är annars ganska klent med viner från Rhône på Systembolaget, och att det kommer in lite fler från 2007 gör inte att man surnar till. Det är ett ungt vin som nästan har en “äpplig” ton bland all frukt, det finns lite peppar men det är frukten som jag lägger på minnet. Smaken är lite av samma stil, mycket frukt nästan saftlik, relativt lång eftersmak av lite plommon och peppar. Det märks nästan att vinifikationen görs helt utan fat, jag hade ändå förväntat mig lite mer körsbär, lakrits och lite mer balans men men. Det är ändå ett hyggligt vin. (68)

Domaine Brusset

Det är mycket jag inte gillar med hösten, framför allt vädret, men det ger samtidigt möjlighet till att prova lite mer robusta viner. Gigondas Tradition Le Grand Montmirail 2007 (nr 99367) från Domaine Brusset är helt klart ett av dem. Jag fick ta del av detta då jag hälsade på hos grannen, tänkte att jag skulle få en kopp kaffe men fick ett glas gott vin istället, inte dumt. Det var lite ungt men det fanns ordentligt med mörka bär i både doft och smak, den var lite eldig i doften och passar säkert för lagring i några år.(80)

Enkel Champagne från Raoul Collet

I lördags fick jag smaka på Raoul Collets Carte Noire Brut (nr 7777). En årgångslös champagne som doftar lite fruktigt och har en svag ton av bröd. Smaken är grapefrukt för mig,  moussen är inte så kraftig och avtar ganska omgående i glaset. Det är ingen höjdarchampagne men som sagt, champagne är alltid trevligt. Raoul Collet är ett kooperativ som grundades av Raoul Collet 1921 och har cirka 600 medlemmar, som tillsammans
förfogar över drygt 600 hektar druvodlingar, vill man besöka så har de sitt säte i Aÿ. (65)

Wisby Klosteröl från Gotlands bryggeri

Jag vet inte om Systembolaget har ett gediget utbud av öl eller inte, Wisby Klosteröl (nr 11245) är i alla fall ett av dem. Det är inte det godaste jag smakat men det är ganska okej, doftar lite kola med rostade toner. Smaken är balanserad och har lite syrliga toner. Inget favorit öl direkt, ger det betyget 65.
Den stora frågan kvarstår, är vi lyckligt lottade med ett gediget utbud av öl eller tar Systembolaget in för lite? Tyck gärna till.

Snart smäller det!

För alla som vill och har råd kommer det sista släppet på de "feta" Bordeauxerna. På torsdag förmiddag kl 10.00 gäller det att hänga på låset för att komma över lyxkryssarna. Som småbarnsförälder och budgeterad vinkostnad (enligt min andra halva) får man kanske söka i billighetsträsket för husfridens skull. Tips någon? Här kommer önskelistan..

Postiljon Strong Pale Ale

Jag måste säga att etiketten inte gör ölet rättvisa, men låt er inte skrämmas av Postiljon  (nr 11361), det är ett riktigt gott öl.  När jag häller upp ölet i glaset så har det en mörk rostbrun färg, doften är något fruktig men väldigt trevlig, jag finner också lite torkad apelsin något som återfinns i smaken. Det är en smak som verkligen biter sig fast med sin beska, rostade ton och torkad apelsin. (82)

Köttfärssås och en enkel fransos

Det är alltid lika trevligt att skapa bekantskapen med ett nytt vin, i helgen var vi bjudna på ett 4-års kalas och blev serverade en mycket god köttfärssås med spagetti. Till detta serverades de vuxna Cuvée Aegidiane 2007 (nr 4596), ett vin som kändes ungt och var ordentligt blårött i färgen. Doften gav mig lite tankar åt salvia och körsbär. Smaken är lite pepprig och lite salvia återfinns precis som i doften. Det är ordentligt fruktigt men köttfärssåsen balanserade upp vinet bra, jag ger det 78 tillsammans med maten.

Ny gästskrivare i Sybariterna

Hej på er alla bloggnördar. Har fått äran av mr Sybarit att börja gästskriva på denna blogg som jag är stor fantast av. Att på detta sätt dela med mig av mina tankar, kunskap och idéer till er ska bli väldigt kul. Jag hoppas att mina inlägg ska kompletera mr Sybarit, och jag kommer skriva mycket om drycker, mat, musik och upplevelser som rör ämnena. Här kommer mitt första inlägg...

I fredags inhandlades några nya pavor. Några att dricka nu, och några att fylla på lagersaldot med. Bland några av oktobernyheterna fastnade jag för Rosso di Valtellina, Plozza. Producenten Plozza vet jag inget om, än, men vinet kommer från Valtellina i området Lombardiet, i nordvästra delaen av Italien. Vinet består till 100% av den lokala druvan Chiavennasa, som är deras namn på Nebbiolo. Och nu till innehållet... Färgen portvinsröd med inslag av tegel. Doften hallonkarameller, vitpeppar och chark. Lite lakritsremmar och korinter. Smaken då? Nja! Torr, sträv, tunn och faktiskt drog den åt hallonvinäger. Ni vet den som var poppis någon gång på 90- talet. Finns den kvar i handeln tro? Jag tror nog att man kan "sandpappra" ner den några år på hyllan, men att den då bara blir snäll, då jag tycker att kroppen saknas. Betyget blir nog nja! Hyglig till lammet eller som sällskapsdryck en regnig fredag 65p

Torpedo Extra IPA

Det är fortfarande oktober så jag kör vidare med lite öl. Köpte i veckan Sierra Nevada Torpedo Extra IPA (nr 11528), jag gillade verkligen den förra jag smakade från Sierra Nevada. Nu är det dofter av citrus eller kanske apelsin som väller upp ur glaset. När jag ska smaka på den lätt oklara och gula drycken så känner man direkt en ordentlig beska som senare blandas upp med apelsin och bröd. Jag tycker att det är ett ganska gott öl men det är lite för påträngande för att dricka fler under samma kväll. (82). Det skulle säkert passa till någon gryta om man vill ha den som måltidsdryck.