En sväng tvärs över landet här nere i Skåne är snabbt avklarat. En styck hyrbil och vips så befann jag mig tillsammans med en kompis på Österlen, bräddfullt av gourmérestauranger och gårdshandlar som säljer sina råvaror i princip rakt ur jorden, ofta ekologiskt producerade.
Denna vända blev det inget restaurangbesök men väl en rejäl kasse nyskördade primörer: sparris (grön och vit), nypotatis (Solist), morötter och palsternacka – inköpta på två olika gårdshandlar. Priser? Ett kilo nypotatis kostade 9 kr. Morötterna och palsternackorna ungefär lika billiga. Det som stack iväg var sparrisen, särskilt den vita som jag gav 60 kr för nio stycken. Den gröna kostade 50 kr för ett halvkilo. Men nu snackar vi alltså om nyskördad sparris odlad på Österlen.
Färden bar tyvärr inte förbi något ställe som bar protein i sortimentet, men väl tillbaka i Malmö stannade vi till på Bulltofta Kött och införskaffade en bit oxfilé som i sin tur kom från Ugglarps Slakteri . Även ett par remsor lättrökt kumminkryddat sidfläsk inhandlades.
Det fanns ingen direkt plan när inköpen skedde, så måltiden blev enkelt tillagad. Men när råvarorna är av denna kvalité måste man vara rejält vilsen i köket för att misslyckas! Målsättningen blev såklart att bevara alla smaker och att inte koka eller krydda bort något.
Sparrisen smörstektes, både den vita och den gröna, enkelt kryddad med lite salt och svartpeppar. Potatis, palsternacka och morot rostades med lite smör och salt i traktörpanna. Oxfilén lågtempades i ugn på 95 grader - efter att ha brynts runt om i smör, salt och peppar - upp till en kärntemperatur på 53 grader. 15 minuters vila i folie innan tranchering. Två vita sparris lindades i sidfläsket och stektes en stund.
Allt enkelt, men vilka smaker! Primörerna smakade ojämförligt mycket kraftigare än ”skräpet” jag normalt köper på ICA, särskilt den vita sparrisen var en succé i jämförelse med den importerade tyska eller ungerska. Och köttet. Det var ta mig fan det finaste sen jag konfirmerades. Det fullkomligt smälte i munnen och smaken var suverän!
Närproducerade ekologiska produkter, betyg 90, eftersom de antagligen kan lyftas till ännu högre höjder med mer sofistikerad tillagning – men vilken höjdare! Tyvärr dracks ett vin, Alta Tierra Syrah 2005 (98850), till detta, som inte lyfte maten, eller vice versa. Jag drack det dock på sjön i helgen, till ost och kryddiga korvar och där kom det till sin rätt. Alltså rekommenderar jag vinet varmt, dock inte till denna typ av mat. Vinet på sjön 85, vinet till ovan sagd mat 75.
Så nu är det bara att åka tillbaka till Österlen, krama bönderna och skaka klöv med oxen!
Denna vända blev det inget restaurangbesök men väl en rejäl kasse nyskördade primörer: sparris (grön och vit), nypotatis (Solist), morötter och palsternacka – inköpta på två olika gårdshandlar. Priser? Ett kilo nypotatis kostade 9 kr. Morötterna och palsternackorna ungefär lika billiga. Det som stack iväg var sparrisen, särskilt den vita som jag gav 60 kr för nio stycken. Den gröna kostade 50 kr för ett halvkilo. Men nu snackar vi alltså om nyskördad sparris odlad på Österlen.
Färden bar tyvärr inte förbi något ställe som bar protein i sortimentet, men väl tillbaka i Malmö stannade vi till på Bulltofta Kött och införskaffade en bit oxfilé som i sin tur kom från Ugglarps Slakteri . Även ett par remsor lättrökt kumminkryddat sidfläsk inhandlades.
Det fanns ingen direkt plan när inköpen skedde, så måltiden blev enkelt tillagad. Men när råvarorna är av denna kvalité måste man vara rejält vilsen i köket för att misslyckas! Målsättningen blev såklart att bevara alla smaker och att inte koka eller krydda bort något.
Sparrisen smörstektes, både den vita och den gröna, enkelt kryddad med lite salt och svartpeppar. Potatis, palsternacka och morot rostades med lite smör och salt i traktörpanna. Oxfilén lågtempades i ugn på 95 grader - efter att ha brynts runt om i smör, salt och peppar - upp till en kärntemperatur på 53 grader. 15 minuters vila i folie innan tranchering. Två vita sparris lindades i sidfläsket och stektes en stund.
Allt enkelt, men vilka smaker! Primörerna smakade ojämförligt mycket kraftigare än ”skräpet” jag normalt köper på ICA, särskilt den vita sparrisen var en succé i jämförelse med den importerade tyska eller ungerska. Och köttet. Det var ta mig fan det finaste sen jag konfirmerades. Det fullkomligt smälte i munnen och smaken var suverän!
Närproducerade ekologiska produkter, betyg 90, eftersom de antagligen kan lyftas till ännu högre höjder med mer sofistikerad tillagning – men vilken höjdare! Tyvärr dracks ett vin, Alta Tierra Syrah 2005 (98850), till detta, som inte lyfte maten, eller vice versa. Jag drack det dock på sjön i helgen, till ost och kryddiga korvar och där kom det till sin rätt. Alltså rekommenderar jag vinet varmt, dock inte till denna typ av mat. Vinet på sjön 85, vinet till ovan sagd mat 75.
Så nu är det bara att åka tillbaka till Österlen, krama bönderna och skaka klöv med oxen!
Posts
Jag var på ett bröllop på Österlen för ett par år sedan. Den helgen åt vi sparris vid tre tillfällen. Det gick helt enkelt inte att sluta. Den absolut godaste gröna sparris jag någonsin ätit. Vi bodde och åt på http://www.karlabykro.se/
ReplyDeleteGlömde säga att måltiden såg otroligt läcker ut. Hur gjordes såsen?
ReplyDeleteJag har hört mycket gott om Karlaby Kro men aldrig tagit mig dit.
ReplyDeleteEftersom jag inte har någon egen fond än så bestod såsen av Bong kalvfond och lite grädde samt stek/köttsky.