En middag att minnas?

Idag var vi ute på resturang för att säga hej då till en av våra mest färgstarka personligheter på jobbet. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Jag vet att han kommer få det bra hos sin nya arbetsgivare fast det är ett IT-företag.
Vi gick till ett café/hak där vi tog ett glas vin för att invänta klockan och samla ihop gänget.
Vad är det med ställen som promt ska servera syltiga,blaskiga och på tok för varma röda viner från nya världen? Det äcklar mig att man inte kan gå och få sig ett riktigt bra glas vin för en rimlig slant.
När alla var samlade gick vi till resturangen (Björnstugan i Örebro) och fick in de feltryckta menyerna. Jag beställer en jordärtskocksoppa smaksatt med persilje- och tryffelskum med en kantarelltoast som förrätt. Jag var givetvis själv, men det gör ju inte mig något eftersom det inte är jag som behöver vänta på maten. I vinlistan hittar jag ett rött vin som ska passa till min varmrätt, ett vin från producenten Pio Cesare - Barbera d'Alba 2005 (nr 82318). Riktigt bra vin. Betyg 90.

Döm av min förvåning när servitörerna kommer in med varmrätten till alla. Min förrätt? Nä den hoppade vi tydligen över. Vi var ju faktiskt 8 st vid bordet så det kanske är svårt att ha koll.
Jag beställde grillad klavfilé med kantarellrisotto och champagnevinägersås (ja, det stod faktiskt klav). Den var helt ok om inte kocken lyckats att sabba hela risotton genom att låta den bli helt överkokt (tragiskt). En i gänget beställde lamm som verkade sjukt mycket godare än det jag fick peta i mig. Varmrätten får alltså betyget 50.
Nu till det goda, en chokladfondant med vaniljglass. Ärligt, kan man misslyckas? Jajemensan det kan man. Det är enkelt, låt fondanten gå på tok förlänge så det blir en muffins. Hepp så har du en ganska torr dessert.

Men när allt elände var över så fanns det ändå två riktiga höjdpunkter att minnas. En vän för livet flyttar för att möta nya utmaningar och en flaska Barbera från Pio Cesare.
Tobbe, lycka till på nya jobbet!