Méthode traditionell

Om man inte kan något om champagne när man reser till området så gör det inget, för j-vlar vad de matar en med information på vinhusen. Alla vinhus berättar om hur man framställer champagne och givetvis är deras helt exceptionell. Vi har hört hur man plockar alla druvor för hand kanske några gånger för mycket. Men det är dock väldigt trevligt att strosa omkring i källarna och sedan få smaka det som man igentligen kom för.

Idag besökte vi tre stora vinhus, två i Reims och ett ute på landsbyggden. Det första var Pommery som verkligen sticker ut med att ha olika typer av konstverk i källaren. En del verk var riktigt störda som exempel ett gäng fåglar som man har låst in i en gång tillsammans med en massa gitarrer, vilket gör att när en fågel sätter sig på strängarna så låter det ( STÖRT ). Det var dessutom Frankrikes bidrag. Sedan fans det en massa länder som bidrog med allt möjligt.

Nästa besök var på G.H Mumm. Ett ganska välkänt champagnemärke, detta var en klassisk tur. Kvinnan som höll i turen var riktigt duktig, missade lite på storlekarna på flaskorna men det gör inte så mycket. Man kanske inte kan komma ihåg allt när man berättar samma sak 5 ggr om dagen? Men vad vet jag?

Avslutande var Canard-Duchêne vilket vi var helt övertygade om låg i Reims, men icke. Det låg långt ute på landet. Det blev att ta bilen dit, dock väldigt lätt att hitta. Det var på den bilturen som jag för första gången såg en vinbuske. Jag kan bara säga att skit vad det finns vinbuskar i Frankrike. När vi kom fram till vinhuset så var det inget folk där, bara en kille som visade oss runt i vingården vilket var riktigt kul. Han beskrev hur man arbetade med plantorna och vilka skillnader som man kunde se på de olika druvornas plantor. Sedan var det caves och en provning. Det roliga var att han fick gå o låsa upp allt och tända hela skiten för vi skulle få gå en tur på deras vinhus. Riktigt generöst.

När vi var tillbaka på hotellet så smög sig en viss hunger över oss. Igår käkade vi på Mcdonalds :-) mmm gott. Ja det blev så, låt oss vara! Vi kunde ju inte äta MC idag igen så vi gick till en vanlig ganska skabbig sylta där folk drack, rökte och damen som ägde stället skrattade som en häxa. Det var givetvis ganska dyrt vid en första anblick men vi bestämde oss för att käka éntrecôte till slut. Det kostade €14 men skit vilken mat, det var perfekt stekt. Köttet var av topkvalitet och det var tydligen hennes son som var kocken. Det retar mig att man på ett ställe i vår hemby som är känt för sin potatisgratäng och grillspett inte kan lyckas servera så bra mat som dessa gjorde idag. Det är skandal.

Imorgon ska vi förflytta oss från Reims till en by som heter Dizy men innan ska vi besöka Veuve Cliqout.